att vara riktigt nära
det är inte konstigt att vi är rubbade i våran syn på närhet, det finns historia som hjälper våran rubbning gott på traven där vi i mitten på 1900-talet trodde att det var bättre för barnen att sova i egna rum på bb, eller där någon sjuk jälvla doktor fick för sig att barnen skulle ammas var fjärde timme, eller potträningen.
Nu har vi på något sätt nått kulmen, expertisen har nu vänt sig till föräldrarna istället för att föräldrarna ska göra detsamma till expertisen. Experterna säger "Gör som ni tror är bra" med vissa påpeknigar på vikten av närhet till barnen.
Frågan är nu om vi vågar vara riktigt nära. Vågar vi klä av oss kläderna, både på oss själva och barnen och vågar vi lägga dem mot vårat bröst. Vågar vi ta med oss barnen till badkaret och sitta tätt emot. Vågar vi ge våra barn det som våran generation och generationerna innan blev mer eller förstörda kring. Upplevelsen av sin egen kropp.
Jag tänker att det är i relation till andras kroppar som vi upptäcker våran egen. Det är när någon klappar och stryker våra armar som vi verkligen upptäcker dem, och det är när vi säger nej som vi upptäcker vart gränsen mellan vår egen och någonannanskropp går.
Jag tror det är en av de mest fantastiska gåvorna man kan ge sina barn - upplevelsen av deras egna fantastiska kroppar.
på jakt efter det fulaste ordet.
jag har tänkt på det här med fula ord. jag menar inte elaka ord eller perversa ord nödvändigtvis utan fula ord.
som tutte, rattmuff, eller brakare.
andra ord som alltid ger mig ett leende på läpparna kan vara vulva, kvarg, eller ibland mullig.
min mamma brukar säga att kläder är "moderna" det har också sin egna klang. eller ordet pulla (om man pratar om höns)
vem vågar tacka ja till ett glas lemonad till maten, eller varför inte lite lättsockrad måltidsdryck?
när jag träffade frugan så hade hon ingen bergssprängare utan en boomblaster. helt klart en top-10 i vidriga ord.
ett annat ord som ger mig skakningar är verbet supa som borde referera till någontning väldigt osocialt men tycks handla om det motsatta.
har ni några andra bra ord att förstärka in lista med? skriv!
På minus redan från start.
Töserna.
Kvinnorna.
Det finns vissa skillnader på flickor och pojkar, men de viktiga skillnadera är ganska små. Jag har däremot kommit fram till en stor anledning till att önska sig en pojke när man väl står där på förlossningen.
Blöjbytet! Alltså ärligt talat, en relativt småbarnstrind pojke har säkerligen bortåt 5-6 veck om man räknar från knät och uppåt. Alla dessa kommer att vara fyllda med den trevligt (allt från gyllene til gröna) skiten. Becket (Den svarta sörjan som bebisarna först av allt trycker ut) kommer också fastna där. Fine! Man får gnugga å göra rent.
Men har man dessutom haft (oturen) att få en flicka så har man MINST 2 veck till, dessutom får man tänka sig för i vilken riktning man rengör skiten. Det blir som när man målar vissa ytor, tekniken måste vara åt samma håll hela tiden.
Jag vet att ett av motargumenten är grabbarnas pung, om denna hinner kylas ner någorlunda innan själva tvättningen så uppstår ett hundratal små veck, och dessa är inte heller så himlars enkla att rengöra, men med en ljummen tvättlapp vecklas dessa pungveck ut och det är väldigt simpelt att tvätta rent.
I ärlighetens namn är det faktiskt krångligare med tösabitarna. Jag talar med stor erfarenhet. Men det viktigaste av allt är att inte ungarna lyckas halvsitta när de skiter, för det är då man får de riktiga problemen. Herrejesus vilken katastrof sittställningen kan skapa. Så håll ungarna liggande eller stående vid behov!
För er som tror att lukten är det ni ska oroa er kan jag inte annat än småle.
Fosterfamiljen
Hah, sen när finns det något regält civilkurage i det här landet, eller kanske t.om i den här världen. Jag menar de tuffa grabbarna tycks bara synas till på krogen där de ska testosteronmäta sig med någon annan likasinnad och de tuffa kvinnorna tycks bara synas gnälla på arbetsplatserna.
Det är ett otroligt lågt nummer människor som törs agera i de här situationerna. Jag vet inte ens om jag skulle våga, men jag hoppas att jag skulle.
Sen när situationen redan är över, när skadan redan är skedd. Det är DÅ alla vältaliga och välskrivande personer börjar agera - men det är helt förgäves för barnen har redan blivit utsatta för det här.
Sålänge som vi har en attityd i vårat långa vackra land som säger att det är fult att lägga sig i andras liv så kommer vi att ha kvar samma problematik.
Så jag tycker vi utmanar varandra, ungefär som i miljöfrågorna. Jag menar man blir ju peppad av att se grannen sköta sina sopor, åtminstone blir jag det. Så kanske kan vi peppa varandra likadant när det gäller de dysfunktionella familjesystemen. Ha i åtanke att 10-15 procent av alla familjer har en mer eller mindre dysfunktionell miljö och skulle behöva hjälp utifrån för att fungera. Så det gäller säkerligen någon i ditt grannskap också. Törs du agera?
SPYPARTY
Mila däremot ville inte se CARS, hon ville inte konversera med mig heller. Ända sen Lave fick Mila att skratta har jag försökt, det är så jävla orättvist , men jag lyckas fan inte. Lave använde sig av någotslags monsterläte häromdagen och Mila skrattade så att hon nästan ramlade ur babysittern. Jag försökte idag. Mila tittade på mig, sen började läppen darra och hon skrek rakt ut av ren och skär rädsla.
Så jag lovade mig själv att inte försöka igen.
Vi tittade lite på fjärilarna, men Mila är trött. Så en kort promenad på gården med Lave inne på husarrest slutade med att Mila lyckades somna. Så här sitter jag i väntan på att det ska bli BODY PUMP ikväll. Då är jag på benen lagomt till Fredag igen, om jag strechar bra.
Kvällspoesi!
maten blir 20 procent dyrare, så det är kanske dags att låta udda vara jämt och lägga 20 procent mindre på tallriken?
jag tror det jämnar ut sig.
kronan blir svagare, räntorna faller fortfarande fast huspriserna är påväg neråt, och sommaren är pågång. den kommer en dag, sen påminns vi om vårat geografiska läge med ungefär tolv dagar frost/snöblandat/hellregn.
man får lixom inte bara gå runt och tro att våren eller sommaren är redan här. nejnej. tok! det var bättre förr.
...å gråa dagar skyndar aldrig på.
jag förvärvsarbetade under helgen, och en av kvällarna steg jag ut i natten. jag hade ett ärende med några sopor, och efter jag lämnat påsen så stannade jag upp, och det var då jag upptäckte det. det doftar sommarkväll.
det är en sån ohygglig förväntan i luften, kärlek blandad med ren jävla skräck och man väntar sig att närsomhelst kommer man att höra ett A-moll i horisonten och någon halvfull och halvkär tjej häver ur sig "Staten höjer hyrorna å kapitalet bostadsbidragen"
Fast det hände inte den här kvällen. Men jag stannade ute i känslan, jag andades in den ett par gånger till.
Jag tänker halv fyra efter en tisdagskväll på Dansveckan.
Jag tänker nisskiosken är stängd och det ligger skräp överallt. Men det finns fortfarande förhoppning.
Det är inte bara vinet som värmer i bröstkorgen, och inte heller bara det som gör en till viss del knäsvag.
Jag vaknar på morgonen, visserligen efter endast fem timmars riktig sömn, och visserigen inte i min egen säng, utan på jobbet. Jag vaknar och jag känner solen stråla rakt över min extremt stora kroppshydda. Då kommer känslan igen.
Förväntningarna.
Värmen i bröstet.
Det är inte alls en ovan känsla, bara att den kommer helt spontant där jag ligger.
Utan min dotter brevid.
Utan min son brevid.
Utan min fru brevid.
Det är kärlek - och jag vet att solen har stigit upp just för att påminna mig om vilket fantastiskt liv jag kan leva.
Och Lever.
Bajsgröt
Lämplig för stor som liten1 del fiberhavregryn
2 del vatten
1 msk linfrön (helst krossade)
2 msk solrosfrön
För ett trivsamt toalettbesök med fast och fin avföring.
Lycka till!
Vaccination
Fast barnmorskan och sjuksöterskan samarbetade så de stack samtidigt, det var ju schysst. Men det gjorde förjävligt ont.
Det sved, det kved. Det blev svårt att andas. Ja för mig alltså.
Mila klarade väl sig relativt bra men jag tror att det numera finns en anledning till varför man ska vara rädd för sjukhus. Kanske att sprutorna skulle tas utomhus istället, för vad man än sammankopplar med två sprutor blir ju eländigt.
Nåväl, Jag höll Mila och Marit höll för ögonen. Jag trodde att det skulle vara en såndär spruta som bara tas lite under skinnet, men jag hade fel. Rakt in i benet. Det ser jävligt sjukt ut att de sticker så långt in.
Sen sa barnmorskan, stanna i närheten av sjukhuset i en kvart, ifall hon får en allergisk reaktion. Kul.
Fast allting gick ok, hon har lite feber nu å är lite gnälig. Men vaccinationerna är livsviktiga, jag har otroligt lite förståelse för de människor som väljer bort det. Det där lilla sticket, den lilla febern, det är ingenting i jämförelse med de sjukdomar som barnen slipper, eller åtminstonde får förstärkt skydd emot.
Mja, kanske att mamma och pappa borde fått en tapperhetsmedalj, För det är någonting särskilt att medvetet utsätta sina små barn för smärta. Even if its for a greater cause.
Nytt lagförslag
Jag tänker eftersom våran regering valde att använda sig av IPRED lagstiftningen för att komma åt upp och nerladdare, där man helt enkelt tar bort polisens delaktighet och låter företagen som bli drabbade göra deras jobb. Den här lagstiftningstypen kanske vore någonting vi kunde använda på fler plan.
Jag läser idag på aftonbladet.se om 'mäns våld mot kvinnor'. Det rör sig om ett 150-tal kvinnor som dött under 2000-talet p.g.a våldet mot dem, och man kan ju bara gissa sig till hur många det är som får stryk dagligen endå. Och alla barnen som tvingas se på när det händer, eller som helt enkelt inte har någon möjlighet att inte göra det.
Så här komme min idé til en ny lag
Då Polisen har så otroligt svårt att utreda den här typen av brott, eller inte har resurser till det så kan personer i nära relation till kvinnor som får stryk inte bara utreda brotten utan också valfritt straffa dem som gjort det. Har man bara nog med underlag och bevismaterial så skulle man vara tillåten att låsa in gubbjävlarna i källarn och ge dem vatten och bröd tills det var mogna att förstå hur sjuka de är - och då ta emot hjälp av staten.
Lagen skulle naturligtvis döpas till IFRED och vi skulle kunna helt ta bort polismyndigheten över en 10års period.
Tänk städdag
En av mina kollegor använder det uttrycket på jobbet. Jag jobbar på ett behandlingshem och om det blir lite väl positvt och uppskruvat (läs maniskt) så brukar hon säga "Tänk städdag" och jag tycker det låter så jävla roligt.
Idag har det varit städdag på gården. Slätta samfällighet har anordnat en städdag för att göra fint inför sommaren, en städdag med närvarorapport t.om. Fast jag tycker inte att det är så tråkigt om sanningen ska fram. Det är skönt att göra lite fint på gården och lyssna lite på hur grannarna är arga på dittan och dattan.
Någon städar bara utanför sitt eget hus. Någon har en skyffel i handen men gör inte särskilt mycket. Någon är inte deltagande. Någon tycker att upplägget är helt galet. Någon tycker att man borde målat garageportarna nu, och inte när det var så kallt.
Det är fascinerande. Jag försöker placera mig själv. Jag är nog den som deltar men kanske men varierande grad av arbetslust.
Gården blev fin i alla fall, och jag tror vi sparade in ett par tusenlappar på att sopa asfalten själv och inte ha någon entrepenör som gör det.
Jag klurade på vad som skulle vara motsvarigheten, om man nu ska tänka på städdag när det blir för uppskruvat.
Vad sägs om "Tänk klämdag" när det blir för trist.
Den kollektiva bestraffningen.
Det är ett återkommande ämne för mig att skriva om - men återigen hamnar jag där.
Jag är så otroligt urless på att delta i den kollektiva bestraffningen på män.
Det finns en del rötägg - och tro mig när jag säger att jag skulle kunna tänka mig att terapeutist behandla dessa män med en kofot eller motsvarande - men jag vill inte stå under samma flagg. Jag vill inte längre vara "en av dem som slår sina kvinnor" eller "en av dem som inte tar ut sina föräldradagar" eller "en av dem som lämnar sina ungar och lever ett trevligare liv på kos" eller "en av de hårda och besynnerliga" osv. Ändå får jag lov att dela straffet som dessa männen borde få.
Jag skrev en insändare om kvinnojourerna, för där jobbar inga män, anledningen är att det är "män som gjort dessa kvinnor illa" och därför vill man göra det enklare för kvinnorna att ta emot stöd. Fast jag köper inte logiken. Föratt för mig handlar det om en könsrasism som har blivit accepterad till höger och vänster.
Jag hade motsvarande på dagis, när jag jobbade där för 4-5 år sedan. En liten flicka som var där, kanske två år gammal hade gjort i blöjan och jag tog med henne till ombytesrummet. Innan jag hunnit få upp henne på bordet så stoppade föreståndaren mig, hon sa, "Du det är en väldigt känslig tjej, så det är nog bättre att ja tar henne" Jag blev upprörd men fann mig, jag sa "Det är okej, för jag är en väldigt känslig dagisfröken". Tjejen hade ett helt okej blöjbyte, no big deal.
Den här attityden, den här inställningen att vi kan säga att "män gjorde detta, och du är en man" resulterar i en otroligt snedvriden bild av män, och vi har precis samma problematik beträffande kvinnor i vissa frågor. Så varför inte våga titta på individen istället för könet i de här frågorna? Skulle precis samma logik användas på araber eller finnar så blev det en fråga om rasism.
Sen får ju rötäggen rycka upp sig, ja, eller gå och dö om det handlar om personer som utsätter barn och kvinnor för övergrepp.
Och ni halvkarlar som fortfarande tror att bjälklag är sånt som sitter i ryggmärgen på oss män, och tröstande barm i ryggmärgen på kvinnorna. Ni får tamejfan rycka upp er, kliv in i familjebåten, visa mänskligheten att vi har fantastiska tröstande barmar också!
I skuggan på gården...
Så av värmen blir man svettig, men av vindarna blir man nästan lite frusen, och kläderna som valts till den lilla har inget som helst helhetstänk beträffade kulör, däremot verkar de lagom varma. Den lite för stora grönrandiga mössan på de kolsvarta håret döljer nästan de gyllenbruna ögonen, som på något sätt kan se rakt igenom själen på mannen.
Det finns flera framtidshopp på gården, den tvååriga pojken vars snorstreck blandats med den torra sanden, och det tycks stå 11 ovanför överläppen på honom. Några pojkar som byter cyklar med varandra, och testar på hur det känns att ha en lite större cykel, eller en lite mindre. En far som kommer hem från ett långt pass av förvärvsarbete, och en mor som måste laga i ordning en middag för sig och sina två krabater.
Och mannen som efter tredje försöket att skapa någonslags diciplin i sin äldsta son ger upp och tar med honom in.
Det är svårt för den äldsta att förstå att bara pappa är hemma. Det har visserligen inte varit ovanligt, men då den nya lillasystern är så liten har mamman minst varit hemma det senaste kvartalet.
Så en dispyt var tvungen att ske, så att pojken får se att pappa fortfarande håller.
Och pappan samma sak.
Dopet
Även om kyrkan fortfarande har djupt föråldrade syner på livet mellan varven så är slutnotan någonting som är jättefint.
Vi valde att göra vissa förändringar. Inte tryggare kan ingen vara och vi skrev om tacksägelsebönen. Eller jag gjorde det.
Människosynen är den viktiga, inte att allting ligger i Guds händer som bibeln pratar om. Det blir lite väl naivt.
Allting avslutades med mat och fika, vi var bara de närmaste men det blev en fin tillställning.
Så Mila är nu inskriven i Guds bok, och han har lovat att finnas där för henne resten av hennes liv. Det låter underbart för mig.
Vi är så rädda här i vårat land att ha en tro, eller säga att vi tror. Samtidigt som de flesta av oss gör det.
-Är du troende?
-Nej, asså. NÅTT tror man väl på.
Jag som har två friska vackra barn har förstått att det är klart att livet är större än mig. Det är klart att jag omöjligt har skapat de här miraklerna helt själv tillsammans med min hustru. Det är självklart.
Om jag är troende? Ne asså, NÅTT tror jag väl på.
