att vara riktigt nära
vi pratade idag på föräldragruppen om det litegrand. det nämns i tidningar och det börjar bli mer och mer aktuellt. åtminstone har man börjat uppmärksamma männens förmåga till att vara nära barnen, och vad som händer med våra kroppar när vi får närhet.
det är inte konstigt att vi är rubbade i våran syn på närhet, det finns historia som hjälper våran rubbning gott på traven där vi i mitten på 1900-talet trodde att det var bättre för barnen att sova i egna rum på bb, eller där någon sjuk jälvla doktor fick för sig att barnen skulle ammas var fjärde timme, eller potträningen.
Nu har vi på något sätt nått kulmen, expertisen har nu vänt sig till föräldrarna istället för att föräldrarna ska göra detsamma till expertisen. Experterna säger "Gör som ni tror är bra" med vissa påpeknigar på vikten av närhet till barnen.
Frågan är nu om vi vågar vara riktigt nära. Vågar vi klä av oss kläderna, både på oss själva och barnen och vågar vi lägga dem mot vårat bröst. Vågar vi ta med oss barnen till badkaret och sitta tätt emot. Vågar vi ge våra barn det som våran generation och generationerna innan blev mer eller förstörda kring. Upplevelsen av sin egen kropp.
Jag tänker att det är i relation till andras kroppar som vi upptäcker våran egen. Det är när någon klappar och stryker våra armar som vi verkligen upptäcker dem, och det är när vi säger nej som vi upptäcker vart gränsen mellan vår egen och någonannanskropp går.
Jag tror det är en av de mest fantastiska gåvorna man kan ge sina barn - upplevelsen av deras egna fantastiska kroppar.
det är inte konstigt att vi är rubbade i våran syn på närhet, det finns historia som hjälper våran rubbning gott på traven där vi i mitten på 1900-talet trodde att det var bättre för barnen att sova i egna rum på bb, eller där någon sjuk jälvla doktor fick för sig att barnen skulle ammas var fjärde timme, eller potträningen.
Nu har vi på något sätt nått kulmen, expertisen har nu vänt sig till föräldrarna istället för att föräldrarna ska göra detsamma till expertisen. Experterna säger "Gör som ni tror är bra" med vissa påpeknigar på vikten av närhet till barnen.
Frågan är nu om vi vågar vara riktigt nära. Vågar vi klä av oss kläderna, både på oss själva och barnen och vågar vi lägga dem mot vårat bröst. Vågar vi ta med oss barnen till badkaret och sitta tätt emot. Vågar vi ge våra barn det som våran generation och generationerna innan blev mer eller förstörda kring. Upplevelsen av sin egen kropp.
Jag tänker att det är i relation till andras kroppar som vi upptäcker våran egen. Det är när någon klappar och stryker våra armar som vi verkligen upptäcker dem, och det är när vi säger nej som vi upptäcker vart gränsen mellan vår egen och någonannanskropp går.
Jag tror det är en av de mest fantastiska gåvorna man kan ge sina barn - upplevelsen av deras egna fantastiska kroppar.
Kommentarer
Postat av: Roza
Hej! Närhet är jätte viktigt! Det är bra för självkänslan att känna sin egen kropp och vara naturlig med och mot en annan kropp. Min farsa tar lillgrabben och badar med honom i badkaret.. Helt naturligt och underbart:) trevlig helg.
Trackback
