Julen avklarad
Den här julen var följdaktligen den bästa julen hittills i mitt liv, vi var hemma. Svärföräldrarna kom hit och Maggans brorsa. Väldigt simpelt. Jag fick flertalet julklappar, både hårda och genomtänkta så jag är mycket tacksam. Maten, alltså julmaten är ju egentligen ingenting speciellt. Man måste lära sig sina favoriter och sen låta dem återkomma. I år blev det laxen och revbensspjällen, givetvis med den årligt återkommande favvisen röbetssallad. Så matvrakat har jag inte gjort, inte så farligt i alla fall. Däremot är jag svag för godiset. Som intogs i regäla portioner, även om min fru ortuinerat nog köpte en RÖD Alladin. GUL är A-O när det gäller godisaskar ska det vara paradis.
På juldagen åkte vi hemöver till Malung, fortfarande en ganska dålig känsla över allt jippo. Men jag bestämde mig för att ta emot det som gavs mig och göra det till ett positivt evenemang. Det blev det. Jag mötte många av mina gamla vänner, och jag fick så mycket kärlek av dem, helt fantastiskt var det. Jag var helt fylld av energi när jag åkte från orrskogen och hem igen mot det karga yttermalungslandskapet.
Hemma hos mor var; Nicke, Johanna, Jag, Marit, Nikolina, Martin, Mamma (7 vuxna) Lave, Smilla, Mila, Sven (4 barn)
Selma, Vännen, Kompis (1 Rottweiler, 2 dampkatter(no-joke))
Tillslut delades huset in i sektioner med grindar som särhöll olika folkgrupper från varandra, speciellt djuren och barnen. Man kunde knappt gå utan att behöva klättra på stolar eller människor, och på annandagen hade vi över flertalet bekanta också, var så trångt. Som bäddat för att avsky varandra, men det var god stämning. Det var väldigt mysigt faktiskt.
Lite utomhusaktivitet och snöskottning för att hålla förbränningen igång, riktigt tappert kämpade jag mot snöfallet som riktigt ballade ur där under 26:e-27:e.
Jag tänker på alla andra människor som firar jul. Vi hade några bekanta här som mer eller mindre tvingades träffa vissa släktingar som de inte hade något gemensamt med osv. Jag har i alla fall bestämt mig för att vägra.
Jag kommer aldrig någonsin låta någons dåliga mående, någons dryckesvanor eller någons kassa attityd göra min eller mina barns jul förstörd. Någonsin.
Nu är det bara för mig att säga god fortsättning. Kommer lite bilder under.
Mila är inte kompis med snön än. Hon får sitta i den här påsen för hennes skor är så kalla!!
Till er som tror att ni har kondis, testa att brottas lite i snön! :)
Nästan alla samlade. Marit fattas!!
Hemmapappa!
Var uppe inatt å jävlades med mila. Så var sliten. Gick upp till Mila, gav flaska. Somnade sittandes i stolen.
Lave kollade på "CARTOON NETWORK" ett jättebra program om man vill ha galna barn utan att göra dem illa själv.
Mila somnade om.
Jag somnade om.
Lave kollade på CARTOON NETWORK (CN)
Vi gick upp först 10
I dagens CN program var det en sjörövare som hittade ett par ben i vattnet. Inte dino-ben eller så, utan två jättestora vanliga ben med kött å blod. Sjörövaren muckade gräl med en val. Fick 3 slag i ansiktet. Svimmade.
Sjörövaren tog sen av sig sina egna ben, och ersatte dem med dessa modell 19 storlekar för stora ben. Sprang runt i en stad och sparkade sönder hus å stal godis. Sen kom ägaren av benen. Men sjörövaren ville inte lämna tillbaka benen till ägaren som var 19 gånger så stor som honom, och dessutom hade en form exakt format som ett rövhål och lät som en person som ivrigt försöker tömma sin tarm.
Sjörövaren och monstret kunde inte komma överens. Så de ställde benen mellan varandra och lockade på dem. Benen gick såklart till sin monsterkropp. Monstret snyftade och lät som han ivrigt försökte tömma sin tarm.
Sjörövaren jagade då efter en pannkaksgubbe, som såg ut som en pannkaka med sirap på. Eftersom sjörövaren vägrade äta upp pannkakan blev pannkakan jätteglad och beslutade sig för att resten av livet bara tillverka lönnsirap.
Jag hade kramp efteråt.
Mila går med sin gåvagn och hon kan säga pappa. Så allt det jobbiga med tidig morgon och CN försvann helt.
Vi åt frukost tesammans och nu leker dom och jag skriver.
Fridens!!!
Iskallt!
Vi fotade ungarna idag också. Tillsammans med brorsans barn. Totalt kaos. Ungar som inte ville, som grinade, som önskade att de var någonannanstans. :) Våra två skötte sig faktiskt riktigt bra, men endå skallen blir trött.
Dagen bestod i simpla moment. Som att sova till 10. Då vaknade inte Mila iofs, men Lave ville ha frukost efter att ha "bompat" klart på morgonen. På morgonen är det fri bompa hos oss, bara av själviska anledningar. Så man får sova.
Under dagarna försöker vi begränsa det lite. En känslig fråga som har många olika sidor. Jag tycker att teven blir för överstimulerande, som när jag sätter mig vid datorn, glömmer tiden, det är nog så dumt det. Lave behöver leka också, jag och han är inte överens om det men det får vara så endå.
Var sjunde sekund får barnen stimulans av att titta på barnprogram, var sjunde sekund. Undrar hur ofta barnen fick stimulans för 100 år sen. Utan blinkande leksaker och teveapparater och tevespel. Det kanske är svårt att vara nöjd med det lilla då.
Hur tycker ni? Ska man köra fria tevetider?
Hursomhelst, imorgon är det Smillas 4årskalas. Det kommer bli trevligt, hoppas inte att det är för kallt så att vi kan vara ute!
Par-sex-party!
Men varför är en lösvagina så mycket mera ocoolt än en löspenis? Den diskussionen kom vi in på efter ett slag, några av männen tyckte att det var orättvist, jag vet inte, på ett sätt kanske det är det men samtidigt så kan det väl vara orättvist åt det hållet engång.
En löspenis känns på något sätt mycket coolare. Det är också mera motiverat och en kvinna som vågar ha en sådan, eller snarare stå för att hon har en sådan har blivit något man kan se upp till.
Jag vet inte om det har att göra med att vi ser upp till kvinnor som står för sin sexualitet. Männen står väl redan för den, kanske t.om många gånger i överdriven grad. Så kanske är det så att en lösvagina bara sammankopplas med enorm ensamhet. Kan det vara så?
Något annat som är förbannat roligt är att tänka sig hur andra pars sexrelationer ser ut, jag vet att det kanske är lite tabu att prata om det så, men det är ändå skitroligt. Vissa kan jag inte ens i min vildaste fantasi förstå hur dom får till det.
:D
Här kommer lite fotografier. Usch!
Frisknar till...
mkt bättre idag, äter gröt å multivitamin, siktar på träning ikväll igen.
skriver mer senare! men ni vet varför jag varit försvunnen ett tag!
En vit jul
Nu har herren gud eller vem det nu är som anordnar vädertypen gjort sitt för en vit jul. Vad ska du göra för att skapa en fullstädigt vit jul för dina nära och kära och framförallt barnen?
Mellan 10 och 15 procent av alla familjer har en dysfunktionalitet mot alkohol, kanske är vissa alkoholister, kanske är det bara så att ungarna och sambon mår lite smådåligt när dom dricker. Men ett mätbart problem är det i så pass många familjer.
Är du den som dricker? Försök inte att ställa frågor såsom "Inte dricker väl jag för mycket heller?" Eller "Det spelar väl ingen roll om man tar en snaps till julmiddagen", för du kommer inte få ärliga svar. Glöm det.
Låt bli att dricka istället. Skit i snapsen i år, och den tiden som du vanligtvis tar din julesup oavsett vilken form det är, lägger du dig ner på golvet istället. Sen säger du till dig själv, idag har jag valt barnen framför min sup.
Det behöver inte handla om att du är alkis, det här är något som alla kan göra. Det finns ingenting med sprit som har att göra med barn eller familjer. Sprit är bara negativt. Det är den hårda sanningen, och om du när du läser den tänker att jag överdriver, eller att jag låter jävligt trist så har du säkerligen nånting med din relation till flaskan som du behöver fixa.
Jag kommer i alla fall vara hemma i år, kanske resten av livet? Jag hatar att åka bort på jul, fan är vi t.om köpt oss ett hus ska vi väl se till att julen får infinna sig här i gården istället för att åka iväg.
Alla är välkomna hit. Alla som inte med sin drickning påverkar någon i våran familj negativt i alla fall.
Gu va skönt med snö förresten.
Mila verkar frisk också, hon äter mat och har sovit hela natten.Nu inväntar jag Winnerbäck ikväll, sååå mysigt!.
I kast med uppkast
dessutom fick hon lite lös mage osv, som man kan få av att tänderna kryper fram.
efter att jag lämnat henne hos lillsyrran mellan 18-20, boxats lite och sen återkommit ändrade jag dock uppfattning.
hon spydde också!
men idag var hon pigg, kunde det varit någon dålig mat eller nått hon petat i sig? föräldragruppen skulle gå av stapeln 15, jag planerad att ta med Mila eftersom hon både var frisk och kry. Lave hade också fått hängt på.
Men efter att vi kört Maggan te jobbet spyddes det dock igen, fulla bilstolsfanskapet, torkade upp det med ett par lovikavantar, och nu är vi här. inlåsta!
folk tror man har pesten när någon i familjen drabbats av magsjuka, Laves kompisar vill inte leka med honom osv, eller ja det är väl föräldrarna. just magsjuka skrämmer skiten ur alla (bokstavligen!) jag kan försvisso hålla med, men jag tror i min enfald att jag är så rädd för magsjuka att jag inte kan få den. hoppas jag har rätt.
mila kryper runt på golvet nu, slår huvudet i stolen, jag tar upp henne klappar, sätter ner, stolen igen osv. bara att hålla ut till sju så får hon tamejfasiken gå å sova. hoppas förövtig hon är frisk imorgon, annars blire inge winnerbäck för oss. vore förbenat trist.
Varulvsnätter&Pappadagar
Jävla fucking fullmåne. Ingenting kan göra mig så klarvaken som en fullmåne. Spelar ingen roll att jag hade en langoschockad kropp och att jag låg på min spikmatta och kände mig i fullständig avslappning.
Månen lixom väcker någonting i mig. Jag vet att den är uppe utan att se den, det känns i kroppen.
Första dagen på föräldraledigheten. Var ju eg. 1 dec igår men marit arbetade inte igår, så kan inte jämföras.
Nåväl, ser ju ut att gå ganska bra. Hade en överenskommelse med Marit om att det inte skulle vara dagis idag, hon skulle meddela. Denna överenskommelse visade sig dock i ett senare skede vara i drömform. Jag har drömt att vi kommit fram till det. Nåväl, inte hela världen.
Mila äter ingenting, för hon har så ont i sina tänder. Har haft både feber och lös mage. Och slemmet i näsan fastnar nu ihop med allt dreggel hon har ur sig, så det ser ut som att hennes hela underdel av ansiktet bara är en endaste stor klump, slemblobb.
Välling gick ner litegrand iallafall. En liten seger.
Så var vi ute, kallt och friskt. Mila somnade i vagnen, men jag mjäkade loss totalt eftersom det var -5 grader ute.
"Kan hon verkligen sova i vagnen"
Scenario uppspelat i huvudet : Barnmorskan rekommenderar att inga barn alls sover ute första året, jag tycker det är skitlöjligt, men å andra sidan kan jag ju faktiskt inte garantera att hon inte fryser där ute. Kim du skojar va? Det är klart som fan du kan, hon har tre par sockfanskap och en overall och dessutom en sovpåse. Slappna av människa. Jag kan iofs gå ut och känna på henne"
Går ut.
Hennes KINDER är kalla. Vems kinder är inte kalla på vintern? Det är knappast ett tecken på förfrusning. Men, glöm det. Körde in henne i hallen, hon vaknade. Min makaronilåda blev klar å vi åt. Ja alla utom Mila då. Hon ser ut som idol-Kalle när han sjunger höga toner när hon får mat i munnen. Haha.
Nu ligger jag lite på soffan, Mila åker gåstol. Lave på övervåningen med en kompis. Lite lugnt iallafall. Å grannen handlar mjölk åt mig för hon hade vägarna förbi.
Vem kom på ordet föräldraledig förresten? Jag föreställer mig någon som åker en vecka på mallis å känner sig såhär, lite halvtrött, halvtaskig kontroll. Folk runt omkring är gnälliga.
Man fick kräva pengarna tillbaka, och det är kanske just det som föräldrapenningen är!
Nejdå, jag tycker faktiskt det är riktigt mysigt. Men det är en HEL DEL att få koll på.
Hä orn säg!
(Förresten finns det en liten liten länk där det står "PAPPABLOGG" uppe i vänstra hörnet av sidan, och nere i högra hörnet av länkarlistan. Varför inte trycka där å rösta på min blogg!)
"Ut med papporna från förlossningen"
En medicinsk lösning, på ett medicinskt problem? Jag ser inte förlossning och havandeskap som något helt medicinskt. Jag ser det mycket större än så. Man kan inte mäta variablar och sen efteråt säga hur förlossningen ska skötas. Processen kring en förlossning är mycket större än att man föder ett barn. Man skapar en familj. Man skapar föräldrar. Man skapar ett nytt liv.
Att säga att en nervös pappa är negativt för förlossningen; visst. Det behöver man väl inte mäta? Å andra sidan tror jag helt garanterat att en pappa som deltar, hur nervös han än är, gör hela processen mycket ljuvligare än en pappa som inte deltar. Garanterat kommer den pappan att påverka förlossningen mer, om det nu inte är en överenskommelse som man har. Vem vet, det kanske skulle vara dugligt då.
Jag hävdar återigen att man inte kan göra studier, och hitta mätbara resultat för såna här komplexa saker. Vi kan inte söka medicinska svar på problemställningar som går långt förbi medicinen. Vi kan inte anta att det ska vara så simpelt. Den medicinska biten är en del, det är ju t.ex väldigt betryggande att barnmorskorna har koll på hur mycket hjärtat ska slå på bebisen, och hur mycket öppen man är och om det är dags att trycka till.
Men den processen som pågår innanför alla medicinska begrepp, i mamman, barnet, och givetvis i den andra föräldern. Den processen går inte att mäta, den går att förändra och känna på med magkänslan men vi kan inte med yttre lösningar försöka komma åt den. Det är en process som började redan när föräldrarna visste att bebisen är pågång.
Jag tror att den processen är en process av föräldraskap, och att den börjar med lite oro låter väl jävligt sunt.
Så att ta ut papporna/den andra föräldern från förlossningen.
Att bryta loss dem från föräldraskapsprocessen.
Det låter väl jävligt dumt, herr Fransos!
