Flyttar till Dalarnas Tidningar
Efter att ha blivit uppringd av Dalarnas Tidningar i början av året har jag beslutat mig för att flytta min blogg dit. Den kommer att innehålla ungefär samma saker, blir ingen censur för dalarnas tidningars skull! Jag hoppas ni följer med mig dit och läser därborta också!
http://
blogg.dt.se/pappakim/
Ny blogg
Skidspel
Idag blir det sysselsättning med barnens skidspel på lugnet, vi ska se om Lave fortfarande är i sin goda skidform. Han älskade verkligen det förra året, åkte tre varv bara för skojs skull. Han verkar se fram emot det i år också. Men skulle han få välja mellan teve-spel och skidåkning är jag rätt säker på att han skulle välja 'fel'.
Vi har letat efter några spel till honom, det är svårt till xboxet för spelen är så horribelt jävla svåra. Eller olämpliga. Men efter ett tags kämpande fann vi madagaskar, och nu hittade vi Legospelet också. De är fortfarande riktigt svåra, men med lite kämpaglöd lär han sig.
Tv-spel känns som den stora faran under min uppväxt. Spelade man för mycket teve-spel fick man fyrkantiga ögon och blev dum i huvudet.
Nu finns det ju t.om forskning som säger att en hel del saker snarare utvecklas positivt av att spela, reaktionsförmåga, logiskt tänkande, språket osv. Jag bryr mig igentligen inte så mycket, någonstans inom mig vill jag ändå motivera till andra aktiviteter. Sen ibland när Marit och Mila är borta så glider vi in i tevens å datorns värld tillsammans, det är faktiskt jävligt mysigt!
Länge leve tevespelen!
Uppdatering 16:30 Skidspelen avklarat
Lave blir bättre och bättre, skidorna mindre å mindre. Är tyvärr dags att skaffa ett par nya, så hoppas att ni släktingar läser den här bloggen mellan varven, då vet ni! Hehe. Lave åkte 600metern i år. Det är tre gånger så långt som förra året. Han var besviken att han bara fick åka ett varv. Vi åkte dit med Nicke å han hade nog att köra oss fram och tillbaka. Fanns inte en parkering någonstans att finna.
När ungarna skidar så är det ingen tävling. Alla får medalj. Den riktiga tävlingen pågår bakom kulisserna. Vem kan bäst låtsas att resultatet inte alls spelar någon roll.
För mig är det enkelt, Lave åker ju jättebra. Undrar hur det skulle vara annars.
jag blev mutad runt med ett tuggumi när jag var liten, ville knappt slutföra loppet ändå.
Lave fick sitt tuggumi innan, för det spelar ingen roll, han älskar att åka skidor.
Kolhydratsladdning. Korv å Majs (Favoriterna) samt pasta förstås! ;)
Tuggummit rätt i mun! Full fart både utför å uppför!
Kriminalisera missfall(?)
I delstaten Utah finns ett lagförslag att kriminalisera missfall. Inte om man bara rakt av har otur att få missfall, men om man gör medvetna farliga handlingar som att dricka vin eller gå på ett halt underlag. Illegala aborter är också en av målgrupperna för lagen.
Jag vet inte om den får genomslagskraft, men ändå. Lagen uppstod när en 17årig tjej betalade en man för att misshandla henne för att skapa ett missfall.
Börjar man med att göra en idiotisk lag så behöver man väl förstärka den med ännu dummare lagar.
Jag har två barn, de är de mest fantastiska i mitt liv. Ändå är jag för abort. Anledningen är simpel, att kämpa mot abort är att kämpa för oönskade barn. Barn som inte har någon plats. Någon familj. Kanske att man kan tvingas ha barn och det blir bra i slutändan ändå, men jag tycker att man själv måste få välja. Speciellt med tanke på att alla kvinnor inte själv får välja vilka de gör barn med.
Vi har det nog ganska öppet i Sverige trots allt, med tanke på att det här lagförslaget uppstod i ett så pass utvecklat land som USA så förstår man att okunskapen är stor. Man tror att lagar ska kunna reglera människors liv och beslut, och att det ska bli bra i slutändan.
Fast vi i Sverige håller på att inskränka på det här också. Diskussionen om hur synd det är om pappor som blir pappor mot sin vilja eller tvärtom - som inte blir pappor mot sin vilja fortgår. Det finns fortfarande en hel del farbröder därute som vill ta beslut över kvinnans kropp - det är väl lite läskigt.
Kaos!
Marit har mycket pågång just nu. Jag har delvis också en hel del saker som händer, igår krockade dock det mesta av det. Jag skulle på ett möte,sen på en fotografering och marit på ett möte och sen jobb. Ungarna skulle köras till barnvakter och medtagas ,eller hämtas upp senare.
Kväll fick vi inte förrän 21.00, inte ungarna heller. När jag skulle berätta för Marit hur dagen varit kom jag inte ihåg vad vi gjort. Alltså det tog mig säkert fem minuter att fundera ut vad jag egentligen hade hållt på med.
Snurret.
Vid halv elva såg marit fortfarande ut som att hon var engagerad i typ 1000 saker och bet på naglarna, så vi fick lugna ner oss med lite tevetittande. Vi kom fram till att det åtminstone var självvald stress. Men det är så jävla svårt att bryta dom här stresstrenderna när de väl tar i. Speciellt med ungar. Ungarna tycks mäta av stressnivån i luften och flippa ur med ungefär 4 gångers kraft jämte stressnivån som redan existerar. Budbärare blir dom, och man blir ännu mer stressad!
Idag är det lugnare, men endå en hel del som ska göras. Fast det kommer att avslutas med ett gympass som jag verkligen behöver, det är totalt nödvändigt för fortlevandet av min själ. Det är så jävla praktiskt också att Lave tycks vara minst lika inspirerad att åka dit - jag behöver aldrig fundera om jag verkligen vill eller orkar. Tacksamt!
Nu blir det blodpudding och bacon, lingonsylt förstås. Ladda inför kvällen lite.
Fjälltur och Kvinnodagen!
Fjällen över helgen, och internationella kvinnodagen igår! Härliga tider.
Det var verkligen en utmaning att åka till fjällen, speciellt för den minsta. Man skulle nog kunna säga att det är på sin plats att inte ta med sina barn till fjälls när dom bara är ett år. Men jag tror att det gör ungarna gladare och starkare. Första dagen var vi på kalfjället, det är så jäkla mäktigt att vara där. Mila vilade i en sån skidpulka som vi bäddade ner henne i, hon sov inte länge dock! Men en stund. Sen var hon mest gnällig, men vi peppade henne och vad vi fick lära oss efteråt va att hon frusit lite om fingrarna. Jag tror att hon förstörde sina fingrar under förlossningen, för dom är jämt kalla!
Fortsättningsvis blev det bara bättre. Milas kusin Sven var ju där, och han kan ju gå, vilket inspirerade Mila så till den grad att hon också lärde sig att gå under helgen, utan att hålla i sig. Det var kul!
Skidåkning varvat med snowboardåkning och skoteråkning. Lave han fick prova snowboard som han önskat ända sen vi såg på OS. Det gick skitbra. Han var inte rädd, han böjde på knäna och körde ner. Varenda vurpa gjorde riktigt ont, men han ville lära sig. Så han fortsatte. Det är väldigt inspirerande att kolla på ungarna när de har bestämt sig.
På vägen hem åkte vi genom Mora. Man kan själv välja fritt vilka dagar man ska åka genom mora, vasaloppsdagen är en av de sämre alternativen. Jag tror vi fördröjde med 40minuter eller nått bara väntande i trafiken. Mila beslutade sig också för att göra stora A vilket var ganska komiskt. Vi kunde ju inte stanna.
Våtservetterna hade Nicke å Johanna tagit, så mitt i bilkön stannade vi och sprang över och tog dom. Mila hon var mest överlycklig över att få knäppa av sig bältet ett par minuter för att genomföra bytet.
Det är så skönt när man kommer hem och inser att man kan göra vafansomhelst fastän man har två skitungar, dom tycker t.om att det är roligt att följa med!
Internationella kvinnodagen firades på ett bra sätt tycker jag. Marit var på magasinet och gick modell för "kvinnors kläder detta århundradet" eller nått sånt. Jag hade båda barnen med mig på gymmet. Det är faktiskt jävligt ovant. För det är ofta nog att ta sig iväg själv, motivationsmässigt. Med två barn blir det lite mera spännande!
Pappaledighetens varande
(Enligt TCO har pappaledighets-utvecklingen minskat regält sen början av 2000-talet. Det första jag ser efter artikeln i DT är en kvinna som direkt försvarar siffrorna, och inte tycker att jämnställt behöver betyda att det är bra)
Direkt som pappaledigheten tas upp som för debatt ansluter sig många människor till debatten.
Trots att det är en fråga som borde tas upp och diskuteras av män är det oftast kvinnor som
verkar djupast engagerade i frågan. Det är bra att den tas upp, och jag hoppas att siffrorna förbättras.
Jag vet inte om det rätta svaret är att vi ska ha en exakt fördelning av föräldraledigheten, men jag är
helt säker på att fördelningen just nu inte är bra varken för våra familjer, barn eller våra mammor och pappor.
Det tycks fortfarande vara accepterat i manliga kretsar att välja bort sin föräldraledighet för att
tex få en bra karriär. Eller för att det faktiskt blir för lite pengar om man är hemma. De flesta har
inte ens räknat sina pengar, de har inte ens kollat hur mycket det blir i slutändan och om man adderar
den jämnställdhetsbonus som också nu ges ut när man delar på föräldraledigheten.
Det är bara det att pengar är ett argument som ingen törs ta i. Har man inte råd så har man inte.
Jag förstår också, jag är inte född med silversked i mun, att pengar är ett relevant argument för
vissa av de människor som sitter ner just nu och klurar på sin föräldraledighet - stackars er. Hoppas
det löser sig i slutändan, men ni andra som tycker att två bilar är värt mer än att få en möjlighet att
skapa en relation med era barn, ni är helt ute och cyklar. Det går att göra prioriteringar som gör
föräldraledigheten möjlig. Kanske går det att göra samhällsmässiga förändringar också. Men fram tills
det får man lov att hitta sin egen lösning.
Det finns en djupare sanning i den här frågeställningen också. För även om en 50-50 fördelning i alla familjer i hela sverige kanske inte skulle bli lyckad, så skulle det öka kvinnans attraktivitet på arbetsmarknaden. Garanterat.
Dammsugning ÄR roligt
Städgräl
"Jag gråter mig till sömns efter våra städgräl"
Det är tydligen väldigt vanligt att man grälar om städning i svenska hem. I alla fall om vi ska tro på Aftonbladets wendela. Och största anledningen är att mannen i hushållet inte tar något ansvar för hushållssysslorna.
Jag är inte förvånad. Jag menar dom flesta av oss, i alla fall lite äldre män har växt upp i familjer där mammorna/flickorna/kärringarna gjort allting. Sen är det dags för oss att börja agera, å det går trögt.
Bakom varje städning en man har gjort står också en kvinna som inte riktigt är nöjd. "Såhär kan det inte se ut"
får män höra efter att de gjort sitt bästa i städväg.
På 2000-talet ska städningen inte skötas bara av kvinnor, men den ska skötas med kvinnlig standard. Det är det största problemet.
Vill man ha en balancerad städning för man acceptera att det är inte den som ser dammtussen först som ska ta bort den, utan den som har ansvaret för det städområdet. Alltså. Det kanske tar en dag extra innan en arketypisk man ser dammtussarna, men det betyder inte att han gör ett sämre jobb.
Saken är den att det många gånger handlar om att släppa taget för den bättre hälften och kanske t.om inse att man är lite väl noggrann. Annars kan man aldrig få det balanserat.
Sen gäller det att från start ta tag i sån här problematik om den existerar. Man kan inte vänta sig att någon ska börja "städa av sig själv" eller "laga mat av sig själv" om dom aldrig tidigare gjort det. Kanske sätta upp debatten redan i början när man träffas, när man ändå är så pass kär att debatten är lätt att hålla.
Och kvinnor sluta säga att duktiga pojkar "hjälper till mycket" hemma. Om du nu inte innerst inne tycker att det är ditt arbete dom gör. å se nu försjutton till att nästa generation har fattat att det är lika manligt som kvinnligt att sköta om hushållet, så kan dom slippa bråka om det i sina förhållanden!
