pappakim

Det är sommar och följdaktligen konstpaus.

Så var det dags igen, Midsommar. För mig en mysig högtid, där man kan kombinera föräldraskapet med vänskapet och både de vuxna och de små kan leka. Förtäring av god mat samt trivsamt umgänge. Jag ser fram emot det.
Men jag vet att det finns en otalig samling människor som inte gör det.

Äkta makar eller sambos, barn eller vänner till personer som absolut inte klarar av att hantera dylika tillställningar, åtminstone inte sålänge som det serveras sprit. Jag skulle vilja tänka på dem ett slag.

Att åka på en majstångsresning som barn och inte bära med sig förhoppningar utan snarare rädslor över hur kvällen ska sluta. Ska morsan bli så pass berusad att hon skämmer ut oss? Ska jag behöva ta hand om den eller den. Det är fruktansvärt.
Egentligen är det väl ännu mer fruktansvärt att det finns ett otal människor som ser på när detta sker, och som dagen efteråt eller veckan efteråt när man träffas igen gör det till ett skämt. Man orkar inte ta i det.
Jag skulle vilja uppmana vänner, bekanta, föräldrar, eller andra sunda vuxna, ni som nu kan kalla er det, att reagera kring dessa händelser. Låt inte fler barn växa upp i otrygga miljöer, speciellt inte om det inte är nödvändigt.
Alkoholismen är inte nödvändig och den är absolut ingenting att leka med, såvida man inte är helt själv i livet då får man väl göra hur man själv vill.
Så hoppas ni får en bra midsommar allesammans, en midsommar som om det krävs också innehåller lite civilkurage.

Sinusinfektion på frun och regninfektion på vädret.

Kommer inte att ha överdrivna förväntningar på den här dagen men behöver införskaffa mig en gräsklippare.
Igår kväll kom en styrelsemedlem över och önskade att vi även klippte de gemensamma ytorna. Inga problem för mig.
Lave öppnade dörren endast iförd strumpor, jag endast iförd kalsonger. Men det störde inte mannen nämnvärt.

vi tycks alltid vara nakna härhemma, åtminstone jag och Lave. Det är gött.

Vi, ja hela familjen, var på en sån klädvisning hos några bekanta häromdagen. Ärligt talat kan jag inte förstå hur jag hamnade där, det är trevligt folk osv men en klädvisning? I ett svagt ögonblick hade jag svarat ja, och nu satt jag där i soffan där damen gick igenom hur otroligt kvalitativa kläder hon hade. För att vara ärlig sa priset mer än vad hon gjorde, jag har så svårt att motivera dyra klädinköp till ungarna, för man behöver vara så pass rik att man inte ens säger PIP när det blir jättegräsfläckar på byxorna, och det är vi inte. Det lär vi aldrig bli heller, med det säger jag inte att jag aldrig kommer bli rik, men SÅ rik!

Så jag handlade en necessär. behöver en till jobbet men barnen fick ingenting. när vi åkte därifrån insåg jag att alla mammorna och papporna som var på den klädvisningen hade jag haft i föräldragrupp. var faktiskt lite skumt, men inte på något sätt dåligt. Bara en udda känsla. Det är inte alla man berättar om sina innersta värderingar och upplevelser för.

Hursom, Nu är det Onsdag. Behandlingskonferencen avklarad. Men det regnar. Och frugan har en sinusinfektion som inte är av denna värd. fast det finns stek kvar från igår. jag ser en möjlighet att få solsken idag via den biten stek. vi hörs.

Under mina sessioner i föräldragrupper har jag flertalet gånger försökt att slå hål på vissa myter angående gravida kvinnor. Jag har inget forskningsstöd, men allt eftersom tycks mina teser också bevisas rent forskningsmässigt. Jag skiter i vilket dock ska framhållas. För när det gäller myter eller förväntningar på vad det än är, så tycker jag att om förväntningarna ter sig negativa så ska man snabbt ifrågasätta dem. Jag tänkte gå igenom några.

Gravida kvinnor är känsligare, argare, och gladare än icke-gravida kvinnor.
Hormonerna påverkar humöret. Känsligare och gladare låter som något man kan ta fasta på.  Fast varför argare?
Jag tror att det är viktigt att inte ge för mycket plats för icke-motiverad ilska i ett förhållande. Speciellt om ilskan är riktad till den personen som man ska leva med och som ska hjälpa en att ta hand om ett barn. Bestäm redan innan graviditeten börjar att felriktad eller omotiverad ilska ska tas bort. Jag har svårare att se "omotiverad glädje" som någonting negativt sålänge som man inte blir apgalen.
Det är ganska många kvinnor som använder gravidideten som ett forum för att få ur sig flera års buren ilska, något som jag ratar helt!

Samlivet blir sämre efter att man fått sitt första barn. Ingenting blir som förut.
Det här är återigen en så otroligt tråkig tes som man får till sig som blivande föräldrar. Att samlivet blir förändrat, "Det är ingenting ni ska oroa er för, det blir sämre när man är en till" Säger barnmorskorna och många gånger, eller de flesta gångerna menar man väl.
Fast saken är den att många tar fasta på detta utan att riktigt kolla om det gäller dem själva. När första samlaget eller samlivsperioden ter sig misslyckat så köper de trenden, och sen är de ett av alla de par som har det riktigt illa i sängen.
Inga krav ställs på varken bebis eller föräldrar för att samlivet ska fungera vidare, utan istället förstår man att "det blir sämre". Jag har förvisso förståelse för att vissa förändringar och försämringar tillfälligt eller under längre perioder kan ske, men målsättningen eller tesen borde vara att ens samliv alltid ska utvecklas och inte gå bakåt.

Gravida kvinnor äter onyttigt och lägger på sig 10kg per barn ungefär.
Det är också många som påstår att det är hormonellt betingat. Det är som att kvinnorna hållt igen hela livet och sen ska det ätas kopiösa mängder när man väl har "rätt till det"
En gravid kvinna behöver ungefär 150kcal mer än en icke-gravid kvinna. Man ska äta näringsrikt och ofta och man behöver absolut inte falla offer för någonslags hetsätning där man efter första barnet både ser ut och känner sig som en flodhäst.
Ändå vågar ingen säga att så är sanningen. Att vara överviktig när man föder barn ökar risken för komplikationer och det ökar också tiden det tar att återhämta sig efteråt. Jag menar inte att man ska hålla diét eller banta eller överdrivet träna för att hålla nere risken för övervikt. Klart att man lägger på sig lite. Men jag menar att vi ska förstå att önskan är att våra kvinnor håller sig hälsosamma och friska. Sen att graviditeteten ger andra slängar av bristningar och liknande ser jag bara som ett bevis på att man har en kvinna hos sig som varit med i matchen. Men att överdrivet äta daim-strutar är absolut inte nödvändigt.
Man behöver inte lägga på sig ett enda kilo, fast jag vette fan om jag hade klarat det. Min fru klarade det! ;)

Poängen är absolut inte att nedvärdera eller att påstå att graviditeten är en enkel match. Jag hade aldrig klarat av varken graviditet eller förlossning. Poängen är snarare att vi ska sluta accetera alla dåliga teser om allting som sker med våra liv. Vi ska ställa oss upp och säga "Jag vill inte att det här ska gälla oss, så vi tar tag i det" snarare än att i smyg småskämta om hur "torrt" det blev efter förlossningen eller hur "elak man kan bli" när man föder barn.
Ställ krav på livet så blir det bättre - även om man är gravid!




        4 veckor innan Mila kom!

Så, det här är ett inlägg som egentligen refererar till helgen, men jag har varit så risig att jag inte orkat skriva någonting innan.
Helgen i Malung, Det var marknad, och det var massor med roliga människor. Jag och pojkarna samlades uppe i Nordanåker mitt emot boá och skrattade hejdlöst. Det var en sak som vi var bra på i Yttermalung, en sak som fick oss att överleva, det var humorn. Med humor påstår jag inte att vi hade någon artistisk klang eller att ens våra skämt var roliga.
Men för oss var dom det. Och i helgen skrattade vi på samma sätt. Det var helt underbart.

Tidigt på Lördag morgon fick både jag och mina barn lära oss innebörden av Singoalla. Senare också en singoalla-bränna. Ni vet flicktröjorna som slutar på armarna, en bit under axeln. De heter tydligen singoalla, och min bror bar den här typen av klädesplagg i anslutning till en möhippa. En sak hade varit om han var onykter och verkade ogilla det.
Men 10:08 på Lördagsförmiddagen stog han framför spegeln i denna utstyrsel. Han var helt nykter, och han njöt i fulla drag. Nog skrämde det mig alltid.

Dagen efteråt hade solen som sken ganska regält under lördagen gett honom en singoalla-bränna. Hah!

Vi var borta hela helgen, och jag lyckades hålla huvudet borta från arbete eller arbetsrelaterade tankar ända till söndagskväll. Det var lagomt. Det var nödvändigt. Sen åter till Jobbet på Måndag, trivs fortfarande bra där. Och en föräldragruppsträff på britsarvet på Tisdag som innehöll 3 personer. Lite väl lite, men fortfarande en duglig träff.

Nu sitter jag bara och inväntar att bli frisk, att få gå och träna igen! Jag längtar till gymmet. Jag vet inte hur ungarna kunde hålla mig borta därifrån. Jag som trivs så bra där. I vilket fall som helst så tänker jag inte kasta bort det längre, speciellt utifrån hur bra man mår själsligen. Kroppslig aktivitet och spikmattan är som A-O.

Nu återgår jag till min SF-Anytime kväll. Det är så tråkigt att vara sjuk!