Flyttar till Dalarnas Tidningar
Efter att ha blivit uppringd av Dalarnas Tidningar i början av året har jag beslutat mig för att flytta min blogg dit. Den kommer att innehålla ungefär samma saker, blir ingen censur för dalarnas tidningars skull! Jag hoppas ni följer med mig dit och läser därborta också!
http://blogg.dt.se/pappakim/Ny blogg
Under helgen kommer jag att förflytta min blogg, jag hoppas verkligen att ni som läst min blogg följer med mig dit. Det är ingenting vinstdrivande, men det är med flera läsare och det kan nog bara bli bra
Mera information och adress kommer på lördag. Fram tills dess skriver jag ingenting mer här.
Nu går jag ut och skottar fram vårjäveln.
Jag tycker att det är helt okey att hjälpa årstiderna på traven lite, jag får säga att jag älskat den här vintern med alla mängder av snö, men våren är hjärtligt välkommen nu.
Skidspel
Idag blir det sysselsättning med barnens skidspel på lugnet, vi ska se om Lave fortfarande är i sin goda skidform. Han älskade verkligen det förra året, åkte tre varv bara för skojs skull. Han verkar se fram emot det i år också. Men skulle han få välja mellan teve-spel och skidåkning är jag rätt säker på att han skulle välja 'fel'.
Länge leve tevespelen!
jag blev mutad runt med ett tuggumi när jag var liten, ville knappt slutföra loppet ändå.
Vi har letat efter några spel till honom, det är svårt till xboxet för spelen är så horribelt jävla svåra. Eller olämpliga. Men efter ett tags kämpande fann vi madagaskar, och nu hittade vi Legospelet också. De är fortfarande riktigt svåra, men med lite kämpaglöd lär han sig.
Tv-spel känns som den stora faran under min uppväxt. Spelade man för mycket teve-spel fick man fyrkantiga ögon och blev dum i huvudet.
Nu finns det ju t.om forskning som säger att en hel del saker snarare utvecklas positivt av att spela, reaktionsförmåga, logiskt tänkande, språket osv. Jag bryr mig igentligen inte så mycket, någonstans inom mig vill jag ändå motivera till andra aktiviteter. Sen ibland när Marit och Mila är borta så glider vi in i tevens å datorns värld tillsammans, det är faktiskt jävligt mysigt!
Länge leve tevespelen!
Uppdatering 16:30 Skidspelen avklarat
Lave blir bättre och bättre, skidorna mindre å mindre. Är tyvärr dags att skaffa ett par nya, så hoppas att ni släktingar läser den här bloggen mellan varven, då vet ni! Hehe. Lave åkte 600metern i år. Det är tre gånger så långt som förra året. Han var besviken att han bara fick åka ett varv. Vi åkte dit med Nicke å han hade nog att köra oss fram och tillbaka. Fanns inte en parkering någonstans att finna.
När ungarna skidar så är det ingen tävling. Alla får medalj. Den riktiga tävlingen pågår bakom kulisserna. Vem kan bäst låtsas att resultatet inte alls spelar någon roll.
För mig är det enkelt, Lave åker ju jättebra. Undrar hur det skulle vara annars.
jag blev mutad runt med ett tuggumi när jag var liten, ville knappt slutföra loppet ändå.
Lave fick sitt tuggumi innan, för det spelar ingen roll, han älskar att åka skidor.
Kolhydratsladdning. Korv å Majs (Favoriterna) samt pasta förstås! ;)
Tuggummit rätt i mun! Full fart både utför å uppför!
Kriminalisera missfall(?)
I delstaten Utah finns ett lagförslag att kriminalisera missfall. Inte om man bara rakt av har otur att få missfall, men om man gör medvetna farliga handlingar som att dricka vin eller gå på ett halt underlag. Illegala aborter är också en av målgrupperna för lagen.
Jag vet inte om den får genomslagskraft, men ändå. Lagen uppstod när en 17årig tjej betalade en man för att misshandla henne för att skapa ett missfall.
Börjar man med att göra en idiotisk lag så behöver man väl förstärka den med ännu dummare lagar.
Jag har två barn, de är de mest fantastiska i mitt liv. Ändå är jag för abort. Anledningen är simpel, att kämpa mot abort är att kämpa för oönskade barn. Barn som inte har någon plats. Någon familj. Kanske att man kan tvingas ha barn och det blir bra i slutändan ändå, men jag tycker att man själv måste få välja. Speciellt med tanke på att alla kvinnor inte själv får välja vilka de gör barn med.
Vi har det nog ganska öppet i Sverige trots allt, med tanke på att det här lagförslaget uppstod i ett så pass utvecklat land som USA så förstår man att okunskapen är stor. Man tror att lagar ska kunna reglera människors liv och beslut, och att det ska bli bra i slutändan.
Fast vi i Sverige håller på att inskränka på det här också. Diskussionen om hur synd det är om pappor som blir pappor mot sin vilja eller tvärtom - som inte blir pappor mot sin vilja fortgår. Det finns fortfarande en hel del farbröder därute som vill ta beslut över kvinnans kropp - det är väl lite läskigt.
Kaos!
Marit har mycket pågång just nu. Jag har delvis också en hel del saker som händer, igår krockade dock det mesta av det. Jag skulle på ett möte,sen på en fotografering och marit på ett möte och sen jobb. Ungarna skulle köras till barnvakter och medtagas ,eller hämtas upp senare.
Kväll fick vi inte förrän 21.00, inte ungarna heller. När jag skulle berätta för Marit hur dagen varit kom jag inte ihåg vad vi gjort. Alltså det tog mig säkert fem minuter att fundera ut vad jag egentligen hade hållt på med.
Snurret.
Vid halv elva såg marit fortfarande ut som att hon var engagerad i typ 1000 saker och bet på naglarna, så vi fick lugna ner oss med lite tevetittande. Vi kom fram till att det åtminstone var självvald stress. Men det är så jävla svårt att bryta dom här stresstrenderna när de väl tar i. Speciellt med ungar. Ungarna tycks mäta av stressnivån i luften och flippa ur med ungefär 4 gångers kraft jämte stressnivån som redan existerar. Budbärare blir dom, och man blir ännu mer stressad!
Idag är det lugnare, men endå en hel del som ska göras. Fast det kommer att avslutas med ett gympass som jag verkligen behöver, det är totalt nödvändigt för fortlevandet av min själ. Det är så jävla praktiskt också att Lave tycks vara minst lika inspirerad att åka dit - jag behöver aldrig fundera om jag verkligen vill eller orkar. Tacksamt!
Nu blir det blodpudding och bacon, lingonsylt förstås. Ladda inför kvällen lite.
Kväll fick vi inte förrän 21.00, inte ungarna heller. När jag skulle berätta för Marit hur dagen varit kom jag inte ihåg vad vi gjort. Alltså det tog mig säkert fem minuter att fundera ut vad jag egentligen hade hållt på med.
Snurret.
Vid halv elva såg marit fortfarande ut som att hon var engagerad i typ 1000 saker och bet på naglarna, så vi fick lugna ner oss med lite tevetittande. Vi kom fram till att det åtminstone var självvald stress. Men det är så jävla svårt att bryta dom här stresstrenderna när de väl tar i. Speciellt med ungar. Ungarna tycks mäta av stressnivån i luften och flippa ur med ungefär 4 gångers kraft jämte stressnivån som redan existerar. Budbärare blir dom, och man blir ännu mer stressad!
Idag är det lugnare, men endå en hel del som ska göras. Fast det kommer att avslutas med ett gympass som jag verkligen behöver, det är totalt nödvändigt för fortlevandet av min själ. Det är så jävla praktiskt också att Lave tycks vara minst lika inspirerad att åka dit - jag behöver aldrig fundera om jag verkligen vill eller orkar. Tacksamt!
Nu blir det blodpudding och bacon, lingonsylt förstås. Ladda inför kvällen lite.
Fjälltur och Kvinnodagen!
Fjällen över helgen, och internationella kvinnodagen igår! Härliga tider.
Det var verkligen en utmaning att åka till fjällen, speciellt för den minsta. Man skulle nog kunna säga att det är på sin plats att inte ta med sina barn till fjälls när dom bara är ett år. Men jag tror att det gör ungarna gladare och starkare. Första dagen var vi på kalfjället, det är så jäkla mäktigt att vara där. Mila vilade i en sån skidpulka som vi bäddade ner henne i, hon sov inte länge dock! Men en stund. Sen var hon mest gnällig, men vi peppade henne och vad vi fick lära oss efteråt va att hon frusit lite om fingrarna. Jag tror att hon förstörde sina fingrar under förlossningen, för dom är jämt kalla!
Fortsättningsvis blev det bara bättre. Milas kusin Sven var ju där, och han kan ju gå, vilket inspirerade Mila så till den grad att hon också lärde sig att gå under helgen, utan att hålla i sig. Det var kul!
Skidåkning varvat med snowboardåkning och skoteråkning. Lave han fick prova snowboard som han önskat ända sen vi såg på OS. Det gick skitbra. Han var inte rädd, han böjde på knäna och körde ner. Varenda vurpa gjorde riktigt ont, men han ville lära sig. Så han fortsatte. Det är väldigt inspirerande att kolla på ungarna när de har bestämt sig.
På vägen hem åkte vi genom Mora. Man kan själv välja fritt vilka dagar man ska åka genom mora, vasaloppsdagen är en av de sämre alternativen. Jag tror vi fördröjde med 40minuter eller nått bara väntande i trafiken. Mila beslutade sig också för att göra stora A vilket var ganska komiskt. Vi kunde ju inte stanna.
Våtservetterna hade Nicke å Johanna tagit, så mitt i bilkön stannade vi och sprang över och tog dom. Mila hon var mest överlycklig över att få knäppa av sig bältet ett par minuter för att genomföra bytet.
Det är så skönt när man kommer hem och inser att man kan göra vafansomhelst fastän man har två skitungar, dom tycker t.om att det är roligt att följa med!
Internationella kvinnodagen firades på ett bra sätt tycker jag. Marit var på magasinet och gick modell för "kvinnors kläder detta århundradet" eller nått sånt. Jag hade båda barnen med mig på gymmet. Det är faktiskt jävligt ovant. För det är ofta nog att ta sig iväg själv, motivationsmässigt. Med två barn blir det lite mera spännande!
Pappaledighetens varande
(Enligt TCO har pappaledighets-utvecklingen minskat regält sen början av 2000-talet. Det första jag ser efter artikeln i DT är en kvinna som direkt försvarar siffrorna, och inte tycker att jämnställt behöver betyda att det är bra)
Direkt som pappaledigheten tas upp som för debatt ansluter sig många människor till debatten.
Trots att det är en fråga som borde tas upp och diskuteras av män är det oftast kvinnor som
verkar djupast engagerade i frågan. Det är bra att den tas upp, och jag hoppas att siffrorna förbättras.
Jag vet inte om det rätta svaret är att vi ska ha en exakt fördelning av föräldraledigheten, men jag är
helt säker på att fördelningen just nu inte är bra varken för våra familjer, barn eller våra mammor och pappor.
Det tycks fortfarande vara accepterat i manliga kretsar att välja bort sin föräldraledighet för att
tex få en bra karriär. Eller för att det faktiskt blir för lite pengar om man är hemma. De flesta har
inte ens räknat sina pengar, de har inte ens kollat hur mycket det blir i slutändan och om man adderar
den jämnställdhetsbonus som också nu ges ut när man delar på föräldraledigheten.
Det är bara det att pengar är ett argument som ingen törs ta i. Har man inte råd så har man inte.
Jag förstår också, jag är inte född med silversked i mun, att pengar är ett relevant argument för
vissa av de människor som sitter ner just nu och klurar på sin föräldraledighet - stackars er. Hoppas
det löser sig i slutändan, men ni andra som tycker att två bilar är värt mer än att få en möjlighet att
skapa en relation med era barn, ni är helt ute och cyklar. Det går att göra prioriteringar som gör
föräldraledigheten möjlig. Kanske går det att göra samhällsmässiga förändringar också. Men fram tills
det får man lov att hitta sin egen lösning.
Det finns en djupare sanning i den här frågeställningen också. För även om en 50-50 fördelning i alla familjer i hela sverige kanske inte skulle bli lyckad, så skulle det öka kvinnans attraktivitet på arbetsmarknaden. Garanterat.
Dammsugning ÄR roligt
Städgräl
"Jag gråter mig till sömns efter våra städgräl"
Det är tydligen väldigt vanligt att man grälar om städning i svenska hem. I alla fall om vi ska tro på Aftonbladets wendela. Och största anledningen är att mannen i hushållet inte tar något ansvar för hushållssysslorna.
Jag är inte förvånad. Jag menar dom flesta av oss, i alla fall lite äldre män har växt upp i familjer där mammorna/flickorna/kärringarna gjort allting. Sen är det dags för oss att börja agera, å det går trögt.
Bakom varje städning en man har gjort står också en kvinna som inte riktigt är nöjd. "Såhär kan det inte se ut"
får män höra efter att de gjort sitt bästa i städväg.
På 2000-talet ska städningen inte skötas bara av kvinnor, men den ska skötas med kvinnlig standard. Det är det största problemet.
Vill man ha en balancerad städning för man acceptera att det är inte den som ser dammtussen först som ska ta bort den, utan den som har ansvaret för det städområdet. Alltså. Det kanske tar en dag extra innan en arketypisk man ser dammtussarna, men det betyder inte att han gör ett sämre jobb.
Saken är den att det många gånger handlar om att släppa taget för den bättre hälften och kanske t.om inse att man är lite väl noggrann. Annars kan man aldrig få det balanserat.
Sen gäller det att från start ta tag i sån här problematik om den existerar. Man kan inte vänta sig att någon ska börja "städa av sig själv" eller "laga mat av sig själv" om dom aldrig tidigare gjort det. Kanske sätta upp debatten redan i början när man träffas, när man ändå är så pass kär att debatten är lätt att hålla.
Och kvinnor sluta säga att duktiga pojkar "hjälper till mycket" hemma. Om du nu inte innerst inne tycker att det är ditt arbete dom gör. å se nu försjutton till att nästa generation har fattat att det är lika manligt som kvinnligt att sköta om hushållet, så kan dom slippa bråka om det i sina förhållanden!
Läs och få smarta barn!
Enligt en brittisk studie: Barn som får sagor lästa för sig blir smartare än andra barn. Det går inte att ersätta med teve eller att spela en ljudbok, det är interaktionen mellan sagoläsandet och barnet som skapar intelligensen. Man kan få barn som är flera månader före i utvecklingen redan vid fem års ålder genom att läsa för dom.
Nu kommer flertalet att börja läsa för sina barn (igen) eller börja läsa överhuvudtaget. Men jag ser studien som en lögn men också som helt jävla ointressant.
Vem fan vill ha smarta barn? Är smarta barn lyckligare? Jag vill bara ha lyckliga barn. Barn som tycker om sig själva, och barn som tycker om att få leva. Det är det enda jag önskar mina barn. Vill dom bli brandmän, sticka tubsockor, vika ut sig i playboy, dansa samba, gifta sig med nån av samma kön, flytta till england(vore iofs lite jobbigt) men det var fullständigt skitsamma. Bara dom mår OK och tycker att livet är ett schysst ställe att spendera sin tid på.
Att vara ointelligent spelar heller ingen roll. Det är den känslomässiga intelligensen som ändå spelar någon roll i slutändan. DET ÄR INGEN KLYSCHA att det är på insidan vi människor blir människor och det är på insidan som vi verkligen avgör hur bra vårat liv är. Det är fakta.
Sen tror jag säkerligen att man blir smartare av att ha föräldrar som tycker om att umgås med en jämfört med att ha föräldrar som inte har tid med det. För mig blir det en självklarhet. Klart vi ska vara med våra barn, jag läser dock inga sagor alls. Jag berättar istället. Vi har en historia som handlar om Torsten. "Långt upp i berget, bakom skogen, i ett rött hus med vita knutar, där bor en man, som heter Torsten"
Sen handlar sagorna om allting från råttätna elskåp till plogbilsreparationer. Undrar om Lave blir smart av det?
Sluta att motivera föräldraskap och vuxenskap, även om det också kan vara trevligt så ska den riktiga motivationen komma från hjärtat.
Varför berättar du sagor för dina barn?
Det känns så bra.
Det är pessimisten
som klagar på oljudet när tillfället knackar på dörren
Individualisternas tid
Att be en annan människa om hjälp, eller stöd. Att önska att någonannan ska kliva in och vara till hjälp för ett litet litet slag. Att våga be och ta emot stöd. Jättesvårt? Det verkar så. Jag pratar mycket om den historiska biten av vårat sociala liv. Det var inte så längesen vi hade stora familjer, alla bodde tillsammans, kanske flera generationer och det var en självklarhet att man hjälpte varandra. Tog över där de andra inte orkade. Vi var familjer, Familjerna var våran enhet. Våran grund.
Det är långt ifrån så idag. Att inte klara allting själv är mer eller mindre ett misslyckande. Om man behöver be om hjälp så har man inte planerat saker och ting riktigt, för tänk om den här personen som hjälpte dig inte kunnat, då hade det inte gått bra, alltså är du alldeles för positiv i din planerning.
Vi är individualister.
Det går också. Sålänge som vi inte gör några stora förändringar klarar vi oss helt själva - vilket egentligen är ganska tråkigt. Men behöver vi flytta, bygga, kanske skaffar vi barn, kanske en avancerad hobby, då behöver vi vara fler!
Jag skulle nog önska att vi tog mer hand om varandra, att det inte svider om man skottar tre decimeter över till grannens tomt - för man vet att han skottar tillbaka. Att man inte känner sig helt ensam när man är hemma med ungarna och behöver gå å skita. Jag tror att det är en lång väg dit, men jag är helt säker på att vi måste sluta tänka så otroligt invididuellt. Vi är ju en del av guds stora familj, som dom sjunger i "We are the world". Det kanske låter fånigt för er.
För mig låter det jävligt mysigt.
Mila tar stöd!
Det är långt ifrån så idag. Att inte klara allting själv är mer eller mindre ett misslyckande. Om man behöver be om hjälp så har man inte planerat saker och ting riktigt, för tänk om den här personen som hjälpte dig inte kunnat, då hade det inte gått bra, alltså är du alldeles för positiv i din planerning.
Vi är individualister.
Det går också. Sålänge som vi inte gör några stora förändringar klarar vi oss helt själva - vilket egentligen är ganska tråkigt. Men behöver vi flytta, bygga, kanske skaffar vi barn, kanske en avancerad hobby, då behöver vi vara fler!
Jag skulle nog önska att vi tog mer hand om varandra, att det inte svider om man skottar tre decimeter över till grannens tomt - för man vet att han skottar tillbaka. Att man inte känner sig helt ensam när man är hemma med ungarna och behöver gå å skita. Jag tror att det är en lång väg dit, men jag är helt säker på att vi måste sluta tänka så otroligt invididuellt. Vi är ju en del av guds stora familj, som dom sjunger i "We are the world". Det kanske låter fånigt för er.
För mig låter det jävligt mysigt.
Mila tar stöd!
"1 av 25 tvingas att bli pappor mot sin vilja"
Enligt en ny bok tvingas män in i föräldrarollen, inte så många, men 4 av 100 har inte alls velat bli föräldrar.
Det är orättvist enligt bokskrivaren eftersom det är helt upp till kvinnan att bestämma.
Jag måste säga att det vrider sig i magen på mig. Allvarligt talat. Som man, om barnaönskan inte existerar behöver man skydda sig. Att bli lurad in i en graviditet har jag svårt att förstå också. Hur kan man ha oskyddat sex med en kvinna som man inte riktigt litar på, eller känner. För mig handlar det om självbevarelsedrift.
Att sen börja prata om att män skulle få avgöra om man vill behålla barnet eller inte är helt jävla absurt. Alltså i första skedet kan vi män avgöra om vi vill ha barn eller inte - genom att använda skydd. Är man sen rädd för att ha oturen att få barn ändå är nog det bästa tipset att undvika att ha sex överhuvudtaget. Sex är till för njutning, och för att skaffa barn! Det finns flera sätt att ha sex på också, så totalt utanför behöver man inte bli.
Men kvinnan måste ha rätten till sin egen kropp, och en del av den rätten är att välja om man vill behålla ett barn eller inte.
Sen kan man ju verkligen undra vad det är för kvinnor som skaffar barn med män som inte vill ha barn med dom, det känns som att det finns flera delar i problematiken.
Å andra sidan, om vi skulle ha nånslags vetorätt över kvinnans val angående att behålla eller inte behålla ett barn, hur skulle det då se ut? Familjeting? Insamling av underskrifter? Gå till rätten och låta dem bestämma?
Nja, jag tror nog hellre på att vara lite mer försiktig med vart man sprider sin säd. Att ta rätten till kvinnans kropp finns inte ens på kartan - det är deras egna.
Förändringar på gång och min risotto!
Gårdagen blev lyckad, över förväntan. Jag kommer att skriva min blogg fortsättningsvis, men under en annan adress. Mer detaljer kan jag inte gå in på än, för jag har dom knappt. Men det kommer att bli spännande, i lite större tappning. Jag ser fram emot det!
Idag är det Milas födelsedag. Ett år gammal! Tänk att detta mirakel skett under ett helt år redan, det är väldigt svårt att förstå! Precis ett år sedan närmare bestämt, då var det inte många klämminuter kvar, huvudet stack ut och där kom hon. Rynkig och ihoptryckt! Undrar om man nånsin glömmer den dagen, tror jag inte.
Idag blir det ett recept i bloggen, mest för att det var så enkelt att laga och gott både för mig och barnen.
Jag är ingen kokbokskrivare, så ha tålamod med mig! Gott och nyttigt!
Kims Risotto (3-4port)
Fullkornsris (2.5port)
Bacon (2x140gram)
Haricots Verts (En näve)
Gul lök (1 hel)
Röd paprika (1 hel)
Creme Fraiche (1 burk)
Köttbuljong (1 tärning)
Koka upp riset i köttbuljong, skippa saltet. Tänk på att buljong är nästan för salt för barnen endå, speciellt med bacon till. Men det blir så gott!
Stek bacon.
Mixa paprika, haricots verts och gul lök. Det måste mixas om man har känsliga barn, det har jag. Lave äter nästan ingen grönsak om bitarna är för stora, men det gäller bara i mat. Han kan gärna äta grönsaker bara. Så med mixern fixar man en perfekt konsistens och endå behåller alla goda smaker!
När riset och baconet är klart, i med riset i stekpannan, ner med grönsakerna, fräs en stund. På med creme fraiche och klart!
Kan ju givetvis göras med en annan fördelning mellan bacon och ris, men vi håller ner på kolhydraterna hemma!
Serveras med saft om det är fredag!! ;)
Idag är det Milas födelsedag. Ett år gammal! Tänk att detta mirakel skett under ett helt år redan, det är väldigt svårt att förstå! Precis ett år sedan närmare bestämt, då var det inte många klämminuter kvar, huvudet stack ut och där kom hon. Rynkig och ihoptryckt! Undrar om man nånsin glömmer den dagen, tror jag inte.
Idag blir det ett recept i bloggen, mest för att det var så enkelt att laga och gott både för mig och barnen.
Jag är ingen kokbokskrivare, så ha tålamod med mig! Gott och nyttigt!
Kims Risotto (3-4port)
Fullkornsris (2.5port)
Bacon (2x140gram)
Haricots Verts (En näve)
Gul lök (1 hel)
Röd paprika (1 hel)
Creme Fraiche (1 burk)
Köttbuljong (1 tärning)
Koka upp riset i köttbuljong, skippa saltet. Tänk på att buljong är nästan för salt för barnen endå, speciellt med bacon till. Men det blir så gott!
Stek bacon.
Mixa paprika, haricots verts och gul lök. Det måste mixas om man har känsliga barn, det har jag. Lave äter nästan ingen grönsak om bitarna är för stora, men det gäller bara i mat. Han kan gärna äta grönsaker bara. Så med mixern fixar man en perfekt konsistens och endå behåller alla goda smaker!
När riset och baconet är klart, i med riset i stekpannan, ner med grönsakerna, fräs en stund. På med creme fraiche och klart!
Kan ju givetvis göras med en annan fördelning mellan bacon och ris, men vi håller ner på kolhydraterna hemma!
Serveras med saft om det är fredag!! ;)
Nattsuddare
Mila var uppe inatt och suddade, jag vet inte vad hon pysslade med. Verkade inte rädd eller så, såg ut som d var bara trökigt å bökigt. Somnade om i alla fall, de gjorde jag med, men startade dagen ändå före 08.00.
Marit var borta när vi vaknade, ja har inte en susning om när hon åkte på jobbet.
Känns att jag boxades igår.
Idag tror jag vi måste ta oss ut en vända, annars kommer jag göra som hästarna och somna stående.
Marit var borta när vi vaknade, ja har inte en susning om när hon åkte på jobbet.
Känns att jag boxades igår.
Idag tror jag vi måste ta oss ut en vända, annars kommer jag göra som hästarna och somna stående.
