Den kollektiva bestraffningen.
Det är ett återkommande ämne för mig att skriva om - men återigen hamnar jag där.
Jag är så otroligt urless på att delta i den kollektiva bestraffningen på män.
Det finns en del rötägg - och tro mig när jag säger att jag skulle kunna tänka mig att terapeutist behandla dessa män med en kofot eller motsvarande - men jag vill inte stå under samma flagg. Jag vill inte längre vara "en av dem som slår sina kvinnor" eller "en av dem som inte tar ut sina föräldradagar" eller "en av dem som lämnar sina ungar och lever ett trevligare liv på kos" eller "en av de hårda och besynnerliga" osv. Ändå får jag lov att dela straffet som dessa männen borde få.
Jag skrev en insändare om kvinnojourerna, för där jobbar inga män, anledningen är att det är "män som gjort dessa kvinnor illa" och därför vill man göra det enklare för kvinnorna att ta emot stöd. Fast jag köper inte logiken. Föratt för mig handlar det om en könsrasism som har blivit accepterad till höger och vänster.
Jag hade motsvarande på dagis, när jag jobbade där för 4-5 år sedan. En liten flicka som var där, kanske två år gammal hade gjort i blöjan och jag tog med henne till ombytesrummet. Innan jag hunnit få upp henne på bordet så stoppade föreståndaren mig, hon sa, "Du det är en väldigt känslig tjej, så det är nog bättre att ja tar henne" Jag blev upprörd men fann mig, jag sa "Det är okej, för jag är en väldigt känslig dagisfröken". Tjejen hade ett helt okej blöjbyte, no big deal.
Den här attityden, den här inställningen att vi kan säga att "män gjorde detta, och du är en man" resulterar i en otroligt snedvriden bild av män, och vi har precis samma problematik beträffande kvinnor i vissa frågor. Så varför inte våga titta på individen istället för könet i de här frågorna? Skulle precis samma logik användas på araber eller finnar så blev det en fråga om rasism.
Sen får ju rötäggen rycka upp sig, ja, eller gå och dö om det handlar om personer som utsätter barn och kvinnor för övergrepp.
Och ni halvkarlar som fortfarande tror att bjälklag är sånt som sitter i ryggmärgen på oss män, och tröstande barm i ryggmärgen på kvinnorna. Ni får tamejfan rycka upp er, kliv in i familjebåten, visa mänskligheten att vi har fantastiska tröstande barmar också!
