pappakim

...sitter en man med två barn. Han har just för första gången lämnats ensam för att ta hand om sina två barn. Den ena som bara är inne på sin tioende vecka.
Så av värmen blir man svettig, men av vindarna blir man nästan lite frusen, och kläderna som valts till den lilla har inget som helst helhetstänk beträffade kulör, däremot verkar de lagom varma. Den lite för stora grönrandiga mössan på de kolsvarta håret döljer nästan de gyllenbruna ögonen, som på något sätt kan se rakt igenom själen på mannen.

Det finns flera framtidshopp på gården, den tvååriga pojken vars snorstreck blandats med den torra sanden, och det tycks stå 11 ovanför överläppen på honom. Några pojkar som byter cyklar med varandra, och testar på hur det känns att ha en lite större cykel, eller en lite mindre. En far som kommer hem från ett långt pass av förvärvsarbete, och en mor som måste laga i ordning en middag för sig och  sina två krabater.
Och mannen som efter tredje försöket att skapa någonslags diciplin i sin äldsta son ger upp och tar med honom in.
Det är svårt för den äldsta att förstå att bara pappa är hemma. Det har visserligen inte varit ovanligt, men då den nya lillasystern är så liten har mamman minst varit hemma det senaste kvartalet.

Så en dispyt var tvungen att ske, så att pojken får se att pappa fortfarande håller.
Och pappan samma sak.