pappakim

Det var verkligen en utmaning att åka till fjällen, speciellt för den minsta. Man skulle nog kunna säga att det är på sin plats att inte ta med sina barn till fjälls när dom bara är ett år. Men jag tror att det gör ungarna gladare och starkare. Första dagen var vi på kalfjället, det är så jäkla mäktigt att vara där. Mila vilade i en sån skidpulka som vi bäddade ner henne i, hon sov inte länge dock! Men en stund. Sen var hon mest gnällig, men vi peppade henne och vad vi fick lära oss efteråt va att hon frusit lite om fingrarna. Jag tror att hon förstörde sina fingrar under förlossningen, för dom är jämt kalla!

Fortsättningsvis blev det bara bättre. Milas kusin Sven var ju där, och han kan ju gå, vilket inspirerade Mila så till den grad att hon också lärde sig att gå under helgen, utan att hålla i sig. Det var kul!

Skidåkning varvat med snowboardåkning och skoteråkning. Lave han fick prova snowboard som han önskat ända sen vi såg på OS. Det gick skitbra. Han var inte rädd, han böjde på knäna och körde ner. Varenda vurpa gjorde riktigt ont, men han ville lära sig. Så han fortsatte. Det är väldigt inspirerande att kolla på ungarna när de har bestämt sig.

På vägen hem åkte vi genom Mora. Man kan själv välja fritt vilka dagar man ska åka genom mora, vasaloppsdagen är en av de sämre alternativen. Jag tror vi fördröjde med 40minuter eller nått bara väntande i trafiken. Mila beslutade sig också för att göra stora A vilket var ganska komiskt. Vi kunde ju inte stanna.

Våtservetterna hade Nicke å Johanna tagit, så mitt i bilkön stannade vi och sprang över och tog dom. Mila hon var mest överlycklig över att få knäppa av sig bältet ett par minuter för att genomföra bytet.

Det är så skönt när man kommer hem och inser att man kan göra vafansomhelst fastän man har två skitungar, dom tycker t.om att det är roligt att följa med!

Internationella kvinnodagen firades på ett bra sätt tycker jag. Marit var på magasinet och gick modell för "kvinnors kläder detta århundradet" eller nått sånt. Jag hade båda barnen med mig på gymmet. Det är faktiskt jävligt ovant. För det är ofta nog att ta sig iväg själv, motivationsmässigt. Med två barn blir det lite mera spännande!