Innebörden av en singoalla-bränna
Så, det här är ett inlägg som egentligen refererar till helgen, men jag har varit så risig att jag inte orkat skriva någonting innan.
Helgen i Malung, Det var marknad, och det var massor med roliga människor. Jag och pojkarna samlades uppe i Nordanåker mitt emot boá och skrattade hejdlöst. Det var en sak som vi var bra på i Yttermalung, en sak som fick oss att överleva, det var humorn. Med humor påstår jag inte att vi hade någon artistisk klang eller att ens våra skämt var roliga.
Men för oss var dom det. Och i helgen skrattade vi på samma sätt. Det var helt underbart.
Tidigt på Lördag morgon fick både jag och mina barn lära oss innebörden av Singoalla. Senare också en singoalla-bränna. Ni vet flicktröjorna som slutar på armarna, en bit under axeln. De heter tydligen singoalla, och min bror bar den här typen av klädesplagg i anslutning till en möhippa. En sak hade varit om han var onykter och verkade ogilla det.
Men 10:08 på Lördagsförmiddagen stog han framför spegeln i denna utstyrsel. Han var helt nykter, och han njöt i fulla drag. Nog skrämde det mig alltid.
Dagen efteråt hade solen som sken ganska regält under lördagen gett honom en singoalla-bränna. Hah!
Vi var borta hela helgen, och jag lyckades hålla huvudet borta från arbete eller arbetsrelaterade tankar ända till söndagskväll. Det var lagomt. Det var nödvändigt. Sen åter till Jobbet på Måndag, trivs fortfarande bra där. Och en föräldragruppsträff på britsarvet på Tisdag som innehöll 3 personer. Lite väl lite, men fortfarande en duglig träff.
Nu sitter jag bara och inväntar att bli frisk, att få gå och träna igen! Jag längtar till gymmet. Jag vet inte hur ungarna kunde hålla mig borta därifrån. Jag som trivs så bra där. I vilket fall som helst så tänker jag inte kasta bort det längre, speciellt utifrån hur bra man mår själsligen. Kroppslig aktivitet och spikmattan är som A-O.
Nu återgår jag till min SF-Anytime kväll. Det är så tråkigt att vara sjuk!
Helgen i Malung, Det var marknad, och det var massor med roliga människor. Jag och pojkarna samlades uppe i Nordanåker mitt emot boá och skrattade hejdlöst. Det var en sak som vi var bra på i Yttermalung, en sak som fick oss att överleva, det var humorn. Med humor påstår jag inte att vi hade någon artistisk klang eller att ens våra skämt var roliga.
Men för oss var dom det. Och i helgen skrattade vi på samma sätt. Det var helt underbart.
Tidigt på Lördag morgon fick både jag och mina barn lära oss innebörden av Singoalla. Senare också en singoalla-bränna. Ni vet flicktröjorna som slutar på armarna, en bit under axeln. De heter tydligen singoalla, och min bror bar den här typen av klädesplagg i anslutning till en möhippa. En sak hade varit om han var onykter och verkade ogilla det.
Men 10:08 på Lördagsförmiddagen stog han framför spegeln i denna utstyrsel. Han var helt nykter, och han njöt i fulla drag. Nog skrämde det mig alltid.
Dagen efteråt hade solen som sken ganska regält under lördagen gett honom en singoalla-bränna. Hah!
Vi var borta hela helgen, och jag lyckades hålla huvudet borta från arbete eller arbetsrelaterade tankar ända till söndagskväll. Det var lagomt. Det var nödvändigt. Sen åter till Jobbet på Måndag, trivs fortfarande bra där. Och en föräldragruppsträff på britsarvet på Tisdag som innehöll 3 personer. Lite väl lite, men fortfarande en duglig träff.
Nu sitter jag bara och inväntar att bli frisk, att få gå och träna igen! Jag längtar till gymmet. Jag vet inte hur ungarna kunde hålla mig borta därifrån. Jag som trivs så bra där. I vilket fall som helst så tänker jag inte kasta bort det längre, speciellt utifrån hur bra man mår själsligen. Kroppslig aktivitet och spikmattan är som A-O.
Nu återgår jag till min SF-Anytime kväll. Det är så tråkigt att vara sjuk!
Kommentarer
Trackback
