pappakim

Jag älskar mina barn, å det hjälper jättemycket. Jag är så tacksam för dom, men jag är också tacksam för min hustru. Inte bara för att hon är vacker och lagar god mat, och kan byta blöjor och dammsuga och titta schyssta videos med mig. Utan framförallt för att hon är där. Gud va härligt.

Idag va vi på kyrkis. Först vill jag tacka gud för att han ger mig runt-nollan-grader. för alltså ärligt talat, att klä på 2 barn för -30 och sen dra iväg med bilen på ett kyrkis i ett par timmar fungerar inte för mig, motivation kontra arbetsmängd stämmer inte och då skiter jag hellre i det.

nåväl, vi kom dit. som vanligt var det inga män där, eller det har hänt att det varit någon man där, men idag var det inte ens några pappor.

beror det på att kyrkan avskräcker män? kanske

beror det på att leka-och-träffa-andra-föräldrar avskräcker män? kanske

störst anledning är nog att inga män är hemma med sina barn, skitstövlar. jag menar för min skull.

å andra sidan har jag ingenting emot att vara tillsammans med kvinnor, men att åka på kyrkis är mest för att vara med mina barn.

det är skönt att komma hemifrån, för hemma finns alltid datorn, eller teven eller gitarren. jag är brevid mina barn, men inte alltid med dom. på kyrkis kan man krypa ner och leka ZOO eller nått annat, ungarna älskar det. jag tycker också det är roligt men framförallt känner jag mig nöjd med mig själv, det är trivsamt att umgås med barnen.

eftermiddagen blev gymet. Lave hänger ju alltid på dit numera, barnpassningen är fantastisk. sen en banan och rätt ner i sängen när man kommer hem.

nu är jag så trött att jag ser trippelt, ska försöka äta någonting ändå.

godkväll!