Hur andetagen känns
Levnadsstandard. Smaka på det ordet. För en människa från ett fattigt land handlar den termen om mat för dagen, kanske om man har en toalett att gå till. Behöver man oroa sig för ett tillslag? Får barnen utbildning i skolan.
Jag tror den termen. Levnadsstandard. Är gjord för såna människor. För det finns de människor som har en så pass låg levnadsstandard att det påverkar deras hälsa, hemskt.
Om vi flyttar ordet till sverige. Levnadsstandard. Då handlar det inte om att överleva. Då handlar det om vilken lägenhet man bor i, eller vilket hus. Vad har man för bil? Har man två? Hur stor teve kan man skaffa, vilka intressen har man. Vilka specialskolor kan vi sätta våra barn i?
Ordet har tappat sitt värde. Det handlar bara om att nå upp dit till duglig levnadsstandard. Det räcker sen. Det finns ingenting mer än att ha en duglig levnadsstandard, allting ovanför godkänt är bara lyx. Det finns däremot ett ständigt sökande efter att ha det bättre.
Att ha fler bilar.
Att ha större hus.
Att vara mer finansiellt stabila.
Till vilken nytta?
Jag satt och tänkte på det häromdagen. Vad är det igentligen som spelar någon roll. Vad är det som verkligen räknas.
Det finns ett uttryck som säger "Man ångrar bara det man INTE har gjort". Är det resor och bilar man ska akta sig för att ångra. Eller är det våra relationer, både med andra men också med oss själva.
Jag tänker att få vakna upp en måndagsmorgon och kunna ta ett djupt andetag, som går ända ner i magen. Känna att man är tillfreds. Att inte krampakigt undvika relationerna man har nära sig. Det vill jag ha med mig till min ålderdom
Jag vill inte ha med mig resor, eller bilar, eller teveapparater (Gärna en liten LAPTOP dock).
Jag vill möta människor i min vardag och i mitt jobb, jag vill möta mina barn, och jag vill möta mig själv. Jag vill bli gammal med en känsla av att tillvaron rent pengamässigt fungerade, rena kläder och lite mat. Men jag vill inte ångra att jag missat livet. Det är ju det som pågår hela tiden. Det går inte att mäta. Det är ju vardagen och stunderna just nu som är livet. Och hur det känns att andas precis just nu.
Har en del att jobba på där.
Men jag tänker fortsätta vara på rätt väg.
Jag tror den termen. Levnadsstandard. Är gjord för såna människor. För det finns de människor som har en så pass låg levnadsstandard att det påverkar deras hälsa, hemskt.
Om vi flyttar ordet till sverige. Levnadsstandard. Då handlar det inte om att överleva. Då handlar det om vilken lägenhet man bor i, eller vilket hus. Vad har man för bil? Har man två? Hur stor teve kan man skaffa, vilka intressen har man. Vilka specialskolor kan vi sätta våra barn i?
Ordet har tappat sitt värde. Det handlar bara om att nå upp dit till duglig levnadsstandard. Det räcker sen. Det finns ingenting mer än att ha en duglig levnadsstandard, allting ovanför godkänt är bara lyx. Det finns däremot ett ständigt sökande efter att ha det bättre.
Att ha fler bilar.
Att ha större hus.
Att vara mer finansiellt stabila.
Till vilken nytta?
Jag satt och tänkte på det häromdagen. Vad är det igentligen som spelar någon roll. Vad är det som verkligen räknas.
Det finns ett uttryck som säger "Man ångrar bara det man INTE har gjort". Är det resor och bilar man ska akta sig för att ångra. Eller är det våra relationer, både med andra men också med oss själva.
Jag tänker att få vakna upp en måndagsmorgon och kunna ta ett djupt andetag, som går ända ner i magen. Känna att man är tillfreds. Att inte krampakigt undvika relationerna man har nära sig. Det vill jag ha med mig till min ålderdom
Jag vill inte ha med mig resor, eller bilar, eller teveapparater (Gärna en liten LAPTOP dock).
Jag vill möta människor i min vardag och i mitt jobb, jag vill möta mina barn, och jag vill möta mig själv. Jag vill bli gammal med en känsla av att tillvaron rent pengamässigt fungerade, rena kläder och lite mat. Men jag vill inte ångra att jag missat livet. Det är ju det som pågår hela tiden. Det går inte att mäta. Det är ju vardagen och stunderna just nu som är livet. Och hur det känns att andas precis just nu.
Har en del att jobba på där.
Men jag tänker fortsätta vara på rätt väg.
Kommentarer
Trackback
