pappakim

mums vilken bra start på dagen, både mila och lave verkar friska. lave klättrar över kanten på milas spjälsäng, både akrobatiskt och starkt, sen kryper han ner lite under täcket brevid henne och med sin fyra års kropp sprider han trygghet över hela sin syster.
sen kommer jag upp efteråt och tittar på dom. då står dom där båda två och tittar över kanten, dom har redan bestämt sig för att bli ett team, att tillsammans hjälpas åt i den här världen, det är jag helt säker på.

lite frukost, kaffe och läser två krönikor av Birro. Jag blir alldeles varm, han beskriver saker som gör att jag omöjligt kan hålla tillbaka ett par småtårar. Det finns en sorg på insidan av mig, en positiv sorg tror jag, den trollas fram när jag läser såna vackra saker, eller ser vackra filmer. det blir tungt ibland. men jag inser också storheten i att kunna känslomässigt påverkas. jag menar, att våga påverkas känslomässigt. att våga bli ledsen, att våga bli glad. det är fantastiskt. jag väljer att uppskatta den förmågan hos mig själv idag, jag väljer att vara stolt över det

friska barn, jag menar, kan man egentligen säga att man saknar något då. just nu saknar jag snus däremot, vi ska gå och handla, men jag är så oerhört tacksam för att ungarna är friska, å då menar jag inte att de har rännskita eller förkylningar, jag menar att de mår bra i allmänhet. det är tamejfan något att vara tacksam för.
att marit lyckligt spatserar iväg till arbetet, och att vi lyckligt stannar hemma, det är jag tacksam för.

jag har fått ett spännande erbjudande från en tidning att kanske skriva för dom, det blir nog mest på nätet åså,jag vet igentligen ingenting om det än, men jag är förväntansfull att träffa de människorna, det ska ja göra imorgon.

titta vilken fin möbel marit har köpt och rustat upp förresten



och kolla hur jävla cool hon ser ut nu Mila, när hon står å pekar



och syskonen som leker och är snälla mot varandra förstås