LÄSKEBLASK
Vi dricker inte läsk hemma hos oss. Det är förbjudet. En regel som gäller alla i familjen, och som på sin höjd kan få brytas mot på ett kalas eller liknande festlighet. Folk reagerar väldigt negativt på att jag berättar det för dem.
Det är som att man skräms av att göra en sån regel för sig själv, eller för sina barn. "Barnen kan väl få dricka läsk om dom vill det?" Nej. Jag måste ärligt talat säga att jag ser ingen som helst mening i att förtära läskeblask. Nada, Noll, Ingen.
Jag har en likadan alkoholpolitik också. Det är sorgligt hur mycket sprit som dricks i det här landet. Det är sorgligt hur vi människor tycker att spriten borde vara en naturlig del av sällskapande eller helger. Det är inget snack om saken.
Alkohol är beroendeframkallande, Alkohol missbrukas av enorma mängder människor dagligen. Och familjer går sönder på grund av alkoholen. Ändå konsumeras den. Säger någon "Jag dricker inte" så undrar man om de kör. Man måste ha en anledning till att inte dricka. Det gäller läsken också.
Vi har skaffat oss en relation till mat och dryck som är vidrig. Jag skulle egentligen vilja förbjuda allt godis här hemma också, men jag vågar inte gå så långt. Det är inte för Laves eller Milas skull som jag inte vågar. Det är för min egen. Jag är redan såld när det gäller godis, iofs var jag det med läsken också tidigare. Men men.
"Vad skulle det göra om barnen äter lite godis ibland". - Ja vad skulle det göra om de inte åt något godis alls?
Sen ser jag så många familjer som lagar makaroner + korv/köttbullar/fiskpinnar/köttfärs etc mer än sex dagar i veckan till sig själva. Helgen konsumerar man både läskeblask, godis och alkohol. Sen har man mage att klaga över att man är sjuk ofta, eller att man inte mår så bra. Ont i magen kanske, eller feta, eller trötta, eller ledsna, eller utan samliv.
Tacka fan för att det blir så. Det är ju resultatet av att man lever ett liv som tamejfan är rena skammen.
(Eller så klagar vi på skol/dagismaten)
Ärligt talat, Jag saknar en inställning till sig själv och sin egen kropp där ute bland människor. En attityd som säger att "Jag tänker inte stoppa i mig vad som helst, jag är rädd om den kroppen jag har byggt upp".
Och mer människor som vågar umgås utan att dricka sprit - kom igen, vi är alla fina människor så det är bara att köra på.
Mat är bara delvis en lustupplevelse, det är framförallt ett sätt att fylla på ny energi i kroppen och själen. Man kan inte glömma det.
Lave älskar broccoli i alla fall, men godis också!
Hej Kim, dina bloggar får mig att fundera över livets förunderligheter. Tror att hela konsumtionsproblematiken beträffande bl a godis, alkohol m m ska tacklas för var det är. Varför super Jeppe? osv. Vad påverkar och hur kan man stå emot. Se ex hur jävligt konspiratoriskt många butiker välkomnar barnfamiljer med ex egna parkeringar, bollhav m m. Sen trycks det in ännu mer reklam i både små och stora hjärnor via bildsköna affisher, tv-apparater som blippar över allt, smetiga högtalarröster, clowner och tusen andra lockattributer. Vårt s k fria liberala konsumtionssamhälle har i många år tillåtits att allt mer ta över våra sinnen, reklamen sprutar in överallt. Kan vi förbjuda reklam helt? Klarar en vanlig Svensson att stå emot all påverkan? Det ökande godisätande är ett negativt varningstecken på mycket annat. Hur ska vi programera om oss att vara nöjda när vi hela tiden matas med att vi inte är nöjda om vi inte ex konsumerar en viss vara. McDonalds tog över Sverige på mindre än ett decenium trots ett konstaterande på det svaga näringsinnehållet. Vad kommer härnäst? Vad gör egentligen politikerna åt den negativa trenden. Hur ska vi kunna känna oss nöjda utan att kompensera detta med ytliga attribut. Ska iväg o jobba nu och har j-t bråttom, så det kanske blir lite ofärdigt detta. Jag tror att jag under min utbildning för ett ljusår sedan tog del av en författare vid namn Gunnar Adler Karlsson som just beskrev reklamens negativa påverkan. ha så gott och hej. mvh Bosse
