pappakim

Har ni fått den frågan någongång? Senast idag, eller kanske dagen innan. Det är ingen fråga. Det är bara en artighetsfras som ämnar att ge dig ett utrymme att berätta hur du mår, för den som frågar bryr sig (inte) och din del i själva meningsutbytet är att svara "Jotack, det är bra" eller "Synd å klaga" och så vidare.

Jag har tröttnat lite på den frasen, så försöker skrämma iväg folk med att berätta hur det är. Men jag har inte kommit hela vägen än, det är ju förstås trevligt också att få frågan. Så fastän man vet att den som ställt frågan inte vill ha svaret så gör det att åtminstone jag känner mig lite lyckligare.
Jag förstår förstås att vissa människor är intresserade av svaret, och det gäller förstås inte dom!

På gymmet finns flera av dessa artighetsfraser, "Vad ska du köra idag då" "Ben och Mage". "Okej, Kul!"
Jag kan inte påstå att frågan är intressant, jag bryr mig inte vad andra människor kör. Kanske om jag vill köra tesammans med dem, men jag vill aldrig det så därför ställer jag aldrig frågan heller. Det är läskigare att inte ha något att säga än att säga något som är helt utan poäng, det är nog därför det fortsätts med dessa artighetsfraser.

Jag skulle verkligen njuta av att det var helt tyst engång också, i alla fall på gymmet. Tänk om man skulle sitta brevid någon som vågade hålla käften. Som vågade tanka sig igenom den pinsamma tystnaden och bara vara där. Kanske bjuda på ett leende. Det skulle ju vara äkta då i alla fall, så på något sätt skulle det kännas skönt. Eller om någon vore genuint intresserad av mig som person, då skulle jag också hänga på. Men dessa tomma ord är helt okej att låta bli att ge mig. Jag klarar mig utan dem, för de påminner mig bara om att vi går förbi hundratals människor varje vecka som vi fullständigt skiter i.
Eller, vi är inte intresserade av dem i alla fall. Jag tycker vissa människor är intressanta, så ibland hoppar jag in och frågar saker, men framförallt är det hiskeligt roligt att studera människor. Hur fixar de sina situationer, hur pratar de med sina vänner.
Jag nöjer mig med att vara en åskådare ibland, jag tränar på det åtminstone, är så trött på att hitta mig själv mitt i varenda jävla diskussion, det är spännande att vara lite anonym också.
Men nästa gång någon frågar mig hur läget är, kanske jag ska motfråga om dom verkligen vill veta det. Eller så drar jag hela historien från barndommen tills nu, bara för att skapa lite reaktion.

Har ni några fler exempel (utanför gymmet) på rikigt torra kommentarer/konversationsstartare så fyll på i kommentarer!