Feminist

Visst smakar det ordet fortfarande lite illa? Man ska akta sig för feminister, fittstimmet som ställer orimliga krav och som vägrar raka sig under armarna, eller på benen.

Anledningen till att ordet fortfarande rimmar illa är förvisso alla dessa galna extrema typer som inte riktigt drar gränsen någonstans beträffande en 'rättvisa' som aldrig kan upprätthållas. Men framförallt rimmar ordet illa för att det tvingas existera.
Tänk om det fanns ett ord för "människa som är schysst mot barn" Barninist? Eller folk som inte slår djur "Djurisist" osv.
Feminism är ett ord som beskriver ett fenomen som inte borde bli tvunget att beskrivas, utan som skulle vara en självklarhet för alla människor.
Lika lön för lika arbete, barnen tas hand av båda föräldrarna, hushållet är ej en enkönig syssla. Det här är ju helt naturliga saker. Det är självklara saker, men för oss har det inte blivit det. Ännu

Så idag har vi några läger i denna vad som kommit att bli en kvinnsaksfråga. Vi har de extrema, de som tagit allting till ruta 1 igen. De som kräver att arbete delas rakt av upp i hemmet, de som inte rakar sina ben för att männen inte har det 'kravet' på sig, och de som anser att föräldraförsäkrningen också MINST ska delas fifty fifty.
I nästa läger har vi dem som tar vissa steg för att förbättra situationen. Kanske har man t,ex insett att hushållsarbete inte är betingat för kvinnor, och kanske tar man ut ett par månaders föräldraledighet.
I sista lägret har vi de som fortfarande inte förstår anledningen till att man ska förändra situationen. Här finner vi de som kanske tycker att vissa saker är kvinnor bättre på, och att det beror på ett genetiskt arv som flickorna fått med sig.

Mina erfarenheter i den här frågeställningen är att männen tror att de kommer förlora på att delta i feminismen, att det handlar om att kvinnorna kommer kliva fram och ta en plats som vi borde ha rätt till. Men också kvinnor som inte vill ge ifrån sig sina "ansvarsområden" eftersom detta är någoning som man känner sig duktig på och vill fortsätta med.
Hursomhaver ska vi komma ihåg att alla förändringar är jobbiga, och därför är också en förändring till en mera jämlik miljö också jobbig.

Varför bryr du dig om en kvinnosaksfråga? Det borde väl inte vara män som engagerar sig eller debatterar eller skriver ellre ens tänker på det? Men det är där jag tror vi missförstår. Jag skulle med nöje acceptera att min fru tjänade lika mycket pengar som jag, då kunde jag fritt ta ut min föräldraledighet precis såsom vi önskar. Tror ni verkligen att det nödvändigtvis är en FÖRDEL att tjäna mer pengar? Tror ni att jag önskar att mina barn bara ska tillbringa tid med sin mamma? Mina barns mor är fantastisk men jag vill utan tvekan vara delaktig i deras liv. Angående hushållsarbetet kunde jag nog leva med att slippa göra det - men det finns något jävligt befriande i känslan av att kunna laga sin egna goda nyttiga mat och att sköta om sitt egna hem. Hur pass omyndigförklarad gör man inte sig själv om man inte ens kan sköta sitt egna hushåll?

Nej ryck upp er nu gubbar och kärringar. Förstå att femenister måste vi vara allesammans, sen kan vi ha en vision om att ordet aldrig ens skulle behöva existera. Men vi kan inte ha namnlösa förändringar, det skulle skrämma skiten ur oss.

Kommentarer
Postat av: Anso

Oj, blev jag en extrem feminist nu för att jag inte ids raka mina ben :D



Jag fattar inte varför man ska göra det. Raka mig under armarna gör jag emellanåt, och det har jag en orsak till att göra, för det går åt mycket mindre deo då. Jag har haft min deo i flera år nu. Den tar aldrig slut. Använder deo typ en gång i månaden. Kvinna är jag ändå.



Missförstå mig rätt nu, jag tycker du skriver jättebra och kloka saker. Det var på håret att jag inte skrev någon kommentar, men så tänkte jag att, äsch klart jag ska skriva! För jag är långt ifrån en extrem feminist. Jag som var hemma med mina barn i 5 år...och gärna hade varit det ännu längre om jag hade varit miljonär.



Snarare känner jag mig som urkvinnan. Urkvinnlig liksom.



När jag gick i lågstadiet så hade jag en musikfröken som satt på golvet med benen i kors och spelade gitarr. Hon hade ett linne på sig och hon var jättehårig under armarna. Jag var så fashinerad av henne, hon utstrålade en otrolig trygghet i sig själv och en slags stark kvinnlighet, och jag minns att jag beundrade henne mycket. Det var iofs på 70-talet och jag tror det fanns fler håriga kvinnor på den tiden. Nu är de nästan utrotningshotade.



Nåja, se denna kommentar som en parentes, för jag VET att det inte var andemeningen i ditt blogginlägg, kände bara ett behov av att haka upp mig på en liten detalj. Inget illa ment! Ha det gott.

2009-09-15 @ 22:12:55
Postat av: Malin J

Har läst genusvetenskap och håller med dig fullt ut! Har vissa kompisar som lever kvar i detta stenålderstänket att kvinnan vid spisen hemma med ungarna medans mannen kan komma hem från jobbet och få maten framdukad. Känns ju lite knasigt att ha det tänket, men tyvärr är många uppvuxna så och har detta i ryggmärgen...Jag anser att båda parterna ska engagera sig oavsett om det gäller barn,bil,hus,mat. Mycket bra skrivet! Och faktiskt så kanske vissa behöver göra en förändring:) Ha det bra.. ses på MB

2009-09-15 @ 23:07:58
Postat av: Lola

Jag håller med om att man ska dela på ansvaret i hemmet, men för många har detta tagit en lite konstig vändning. Om mannen hänger tvätt, diskar och gör annat som anses vara kvinnoarbete då är det jämställdhet så alla blir nöjda. Men om kvinnan besiktar bilen, skottar snö eller klipper gräset. Då är det plötsligt inte jämnställt, för det är ju sånt mannen borde göra. Om samhället ska vara jämnställt ska det vara på lika vilkor mannen ska kunna hänga tvätt och städa lika väl som att kvinnan ska kunna laga bilen eller snickra ihop en möbel utan att det ska analyseras sönder.

2009-09-24 @ 11:25:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0