Lättare att vara pappa än mamma(?)
Jag läser på en respekterad sida angående barn/familjeliv och där finns en artikel som ämnar att beskriva mammarollen som svårare än papparollen. Jag blir ledsen!
Alltså, Det är jävligt enkelt att vara en lekpappa. En sån farbror som är roligast på lekplatsen, som tar med grannungarna på glass och som brottas och gör pangljud och bara är den största idolen för sitt barn.
Det är enkelt.
Men är det att vara pappa?
Låter mer som en god barnvakt.
Sanningen är den att dessa 'barnvakter' är ganska högt representerade i föräldrarollen som pappor. Det är många män som har hittat ett schysst sätt att leka med sina barn, att få ungarna att skratta och att kolla på riktigt nice videos tillsammans med dem. Men att vara pappa är så mycket mer.
Å ena sidan ser vi kvinnor som ser sin mammaroll som helt ouppnålig, dvs man ställer så enormt höga krav på sig själv att det är omöjligt att lyckas. I detta skapas en enorm stress och känsla av otillräcklighet.
Männen å andra sidan ställer otroligt små krav på sin roll. Att vara lite festlig ibland, se till att "Det finns mat på bordet" och "ibland gå upp på morgonen och dammsuga" är på den högre delen av skalan på aktiviteter för att vara en lyckad förälder, lyckad pappa.
Av dessa två varianter på att se sin föräldraroll kan man utläsa två sanningar
1. Kvinnor har för stora krav på sig själva beträffande mammarollen
2. Män har för små krav på sig själva beträffande papparollen
Jag tycker att, nu på 2000-talet så har kraven förändras också på oss män. Det duger inte att bara ta hem mat på bordet (om inte man tjänar jättemycket pengar, då duger det längre) Det är en positiv trend som infinner sig.
Men det är inte nödvändigtvis en positiv trend för bara kvinnorna, det är också det för oss män. Men de stora vinnarna är barnen. Barnen som får två föräldrar som de kan lita på och ha förtroende för. Inte två föräldrar som de kan leka med.
För att vara vuxen jämtemot ett barn är visserligen att kunna ha roligt tillsammans med dem, men det absolut viktigaste är att förmedla känslan av trygghet, och att barnen blir sedda för vilka de är. Det finns inga lekpappor som ger sig i kast med dessa delmoment, så därför är det dags för alla pappor där ute att kliva fram och bli riktiga pappor. Säg inte att ni tar ansvar - Ta ansvar istället.
Alltså, Det är jävligt enkelt att vara en lekpappa. En sån farbror som är roligast på lekplatsen, som tar med grannungarna på glass och som brottas och gör pangljud och bara är den största idolen för sitt barn.
Det är enkelt.
Men är det att vara pappa?
Låter mer som en god barnvakt.
Sanningen är den att dessa 'barnvakter' är ganska högt representerade i föräldrarollen som pappor. Det är många män som har hittat ett schysst sätt att leka med sina barn, att få ungarna att skratta och att kolla på riktigt nice videos tillsammans med dem. Men att vara pappa är så mycket mer.
Å ena sidan ser vi kvinnor som ser sin mammaroll som helt ouppnålig, dvs man ställer så enormt höga krav på sig själv att det är omöjligt att lyckas. I detta skapas en enorm stress och känsla av otillräcklighet.
Männen å andra sidan ställer otroligt små krav på sin roll. Att vara lite festlig ibland, se till att "Det finns mat på bordet" och "ibland gå upp på morgonen och dammsuga" är på den högre delen av skalan på aktiviteter för att vara en lyckad förälder, lyckad pappa.
Av dessa två varianter på att se sin föräldraroll kan man utläsa två sanningar
1. Kvinnor har för stora krav på sig själva beträffande mammarollen
2. Män har för små krav på sig själva beträffande papparollen
Jag tycker att, nu på 2000-talet så har kraven förändras också på oss män. Det duger inte att bara ta hem mat på bordet (om inte man tjänar jättemycket pengar, då duger det längre) Det är en positiv trend som infinner sig.
Men det är inte nödvändigtvis en positiv trend för bara kvinnorna, det är också det för oss män. Men de stora vinnarna är barnen. Barnen som får två föräldrar som de kan lita på och ha förtroende för. Inte två föräldrar som de kan leka med.
För att vara vuxen jämtemot ett barn är visserligen att kunna ha roligt tillsammans med dem, men det absolut viktigaste är att förmedla känslan av trygghet, och att barnen blir sedda för vilka de är. Det finns inga lekpappor som ger sig i kast med dessa delmoment, så därför är det dags för alla pappor där ute att kliva fram och bli riktiga pappor. Säg inte att ni tar ansvar - Ta ansvar istället.
Kommentarer
Postat av: Malin E
Sant, så sant...
Postat av: Anonym
Och vem vet att så många bara leker med sina barn? Kan man mäta vilka pappor som inte gör det de ska, eller gissar man?
Tragiskt att döma ut så många farsor på detta sätt.
Postat av: PappaKim
Det är inte en utdömning av pappor. Det innebär inte att man riskerar att bli utdömd av mig om man leker med sina barn.
Det är däremot en sanning att många pappor fungerar såhär, det kanske är svårt att mäta. Men jag kan höra det på många kvinnor och jag kan också se det.
Papporna blir tvugna att döma sig själva.
Trackback
