pappakim

Motståndsorganisationer till Vaccinationen.
Storgnällare på dagismöten.
Curlingföräldrar som aldrig släpper ryggen om sina barn.
Motståndare till droger och motståndare till energidrycker.
Någon kanske t.om är delaktig i beslutsfattandet till en 18årsgräns för
att handla dem på stan.
Någon som tycker att facebook är livsfarligt, eller snyggast.nu. "Hemsidor som fördärvar ungarna"

Jag säger absolut inte att detta är fel. Det är jättebra med engagemang. Ansvarstagande.
Trots att föräldraskap på den här nivån räknas som föräldraskap så är det långt ifrån vuxenskap.

Att vara en meningsfull vuxen för sina barn innefattar egentligen ingenting av ovanstående,
det handlar ingenting om att driva frågor eller debatter. Det handlar ingenting om att förespråka metoder
eller nykterhet. Det handlar om att rakt av vara vuxen.

Vuxenskap eller föräldraskap som vuxen innefattar någonting helt annat.
Att ha barn som fördärvats av chatsidorna på nätet innebär att man har barn som gör saker som man inte har koll på, eller som man inte har förmågan att ha koll på. Eller barn som inte pratar med en.
Att på riktigt vara nykterhetsförespråkare innebär att själv vara helt nykter och ändå visa att livet är ett fantastiskt ställe att vara på.
Att på riktigt tycka att dagis gör fel i deras pedagogik mot ens barn är att kalla till ett eget möte med dagisfröknarna och förklara hur man ser på deras arbetssätt och vad man förväntar sig av dem.
Att på riktigt vara förälder är att våga säga "Nej" till sina barn. Att på riktigt vara den som bestämmer hemma.

Det finns så många föräldrar som föraktar det som händer t.ex i Malung på byn. "Herregud dessa små ungar som är ute och förstör" men reaktionen blir inte att vi vuxna (det behöver inte ens vara barnens föräldrar) går ut på stan och ifrågasätter. Utan det blir att vi vänder oss till skolan, till polisen, till sociala myndigheten och undrar "hur kan detta få fortlöpa".
Jag har ingen aning om hur många vuxna människor det finns i sverige, men antalet myndiga torde vara över fem miljoner. Är det inte dags att resa sig upp och vara vuxen då.
Är det inte dags att vi har en sammanhållning som får representera någonslags vuxenhet. En sammanhållning som reagerar på att barn inte åker till skolan, eller inte kommer hem sent på kvällarna. En sammanhållning som på en skola där det är mycket bråk faktiskt ställer sig upp och säger "Det är dags att sluta slåss nu"

Alla barn är bara symptom på vuxenvärldens inkompetens att vara vuxna eller deras kompetens att just vara det.
Finns det barn som kan strö runt på stan och bete sig illa så finns det vuxna som inte har vågat ifrågasatt vafan de gör där.
Finns det barn som slåss i skolan så finns det vuxna som vet att detta sker men inte har reagerat.
Dags att reagera.
Dags att vara vuxen.