pappakim

Alla som 'bara' varit sambos när de fått sitt första barn, eller barn överhuvudtaget vet vad jag pratar om. Man måste helt enkelt få en tid på socialkontoret där man träffar en person som ska 'godkänna' faderskapet. Man måste garantera att man varit tillsammans med varandra den tiden som barnet blev till, och sen skriva på att man lovar att ta hand om ungen.
Sen får man ett brev i brevlådan, adresserat till modern, där faderskapet inte ens är registrerat. Detta händer efter att barnet har kommit, så trots att man varit på socialkontoret får man vänta ett par veckor innan det står i registrerna.


Så med spänning väntade jag på skatteverkets brev den här gången, nu är vi ju gifta! Så jag har inte varit på socialkontoret den här gången, utan bara låtit bebisen kommit ut.
Brevet var fortfarande adresserat till mamman, men jag stog med som registrerad pappa. Dessutom var mitt efternamn föreslagit till ungen eftersom det är tradition att ta pappans namn. Det var faktiskt ganska roligt.

Vi har fortfarande rätt gamla system, som att giftemål skulle garantera faderskap t.ex. Eller att man måste ifrågasätta sambos som vill skriva på och registrera sig som föräldrar.
Det är fortfarande gamla kyrkliga värderingar över vårat land.
Så nog var Lave en oäkting allt. Men Mila, hon är född i Guds namn, vi var ju redan gifta!