pappakim

I delar av England håller man på att genomföra en förändring i sexualundervisningen. Nämligen att ändra tidpunkten på den obligatoriska sexualundervisningen från elva till fem år. RFSU tyckte inte alls att det lät konstigt sålänge som man tog det på barnens nivå.
Jag tror att det kan vara bra också. Speciellt eftersom redan när man är några år gammal så upptäcker ungarna sina könsorgan och hur häftigt det är att klämma på dem.

För mig egen del trodde jag att jag skulle slippa förklara någonting. Lave är bara 3,5år. När vi pratar med Lave om tiden innan han fanns, och tiden innan Mila fanns så brukar vi säga att "dom bara var en prick på himmelen". Detta har Lave anammat också, så han refererar på samma sätt i tidsperspektivet till "då jag bara var en prick i himmelen".

En dag när vi satt här hemma, det var tyst och lugnt. Lave satt och myste och berättade för Mila om dittan och dattan. Sen helt plötsligt blev han tyst.

- Pappa?
- AAA, vaere??
- Hur kom Mila från en prick i himmelen in i mammas snippa?

Jag kan inte hitta på en lögn, jag tycker att är man intresserad av en sak, oavsett vad det är, och dessutom har tänkt så pass efter så att man kan forlmulera en fråga. Då måste man få svar. Så jag drog hela historien om storken.
Nejdå, det gjorde jag inte. Jag förklarade hur de gick till. Han kollade på mig. Jag kollade på han. "Jaha Pappa" sa han. Sen var det överstökat.

Saken är att vi tror att vi ska skydda våra barn, men när det gäller att vara informativ så tror jag att det alltid är ett skydd. Även de mest snurriga saker som "barn inte ska bära" kan ibland behöva formuleras och förklaras, för barn bär allting endå.
Har man taskig ekonomi så behöver man inte belasta dem onödigt med det, men att informera barnen om omöjligheten eller den låga förmågna att konsumera är faktiskt, i mina ögon, inte fel. Bara man pratar om det på deras nivå.

Så tänker jag!