BVC
BVC på britsarvet hade som policy att komma hem till varje familj vid nyankomst. Det tyckte jag var jättemysigt. I fredags kom en kvinna hem till oss, gav oss information, vägde å mätte våran Mila.
Hon var nästan tillbaka till födelsevikten. Jag vet inte om ni vet det, men bebisar går ner mycket vikt just efter de födds. I väntan på att mjölken ska 'rinna till' så förlorar de helt enkelt kroppsvikt. Kan vara upp till 10 procent. Hursomhelst så har man tre veckor på sig ungefär att hinna ikapp födelsevikten, det är ju ingen tävling men utifrån ett hälsoperspektiv är det nödvändigt.
Men Mila var redan åter på sin födelsevikt. Eller 40g efter, på en vecka. Det känns jävligt bra, då vet man att det fungerar.
Bekräftelse på magkänslan är alltid bra, jag menar, är rätt säker på att om man känner efter så blir det rätt, men ändå skönt!
Så Mila som ni förstår äter och sover mest. Hon har gnällt några korta perioder, men det är verkligen inte under längre tuffa stunder. Hon är vaken ibland, men kort och då är hennes ögon jättestora. Oftast upplever jag henne som att hon tvingar sig själv att vara vaken, för ögonen rullar ibland runt och hon lixom ser ut att vilja somna om. Snacka om att ta det lungt.
Lave är i en stor förändringsperiod. Det är uppenbart. Jag tror den största förändringen ändå sker i honom. Han är riktigt 'olydig' och riktigt 'duktig' mellan varven. Igår hade han tagit ut cykeln, och ingen hjälm. Så jag ropade till honom "Du får komma in med cykeln, den kan vi använda i sommar". Men Lave stack bara, cyklade iväg över gården. Hånflinande skitunge tänkte jag. Kastade på mig skorna och sprang ut på gården och hämtade honom sen fick han gå in. Kände mig ondskefull, men det var nödvändigt för att han skulle kunna lugna ner sig tror jag. Sen blev kvällen rättså bra. Vi får brottas och göra saker tillsammans så blir det bra.
Nu när jag skriver sitter Mila i babysittern, Lave sitter på golvet framför henne och visar sina bilar och berättar för Mila vad han har för leksaker. Vi ska åka till Enviken snart. Lave säger "Nu vill Mila klä på sig".
Så dags att åka.
Hon var nästan tillbaka till födelsevikten. Jag vet inte om ni vet det, men bebisar går ner mycket vikt just efter de födds. I väntan på att mjölken ska 'rinna till' så förlorar de helt enkelt kroppsvikt. Kan vara upp till 10 procent. Hursomhelst så har man tre veckor på sig ungefär att hinna ikapp födelsevikten, det är ju ingen tävling men utifrån ett hälsoperspektiv är det nödvändigt.
Men Mila var redan åter på sin födelsevikt. Eller 40g efter, på en vecka. Det känns jävligt bra, då vet man att det fungerar.
Bekräftelse på magkänslan är alltid bra, jag menar, är rätt säker på att om man känner efter så blir det rätt, men ändå skönt!
Så Mila som ni förstår äter och sover mest. Hon har gnällt några korta perioder, men det är verkligen inte under längre tuffa stunder. Hon är vaken ibland, men kort och då är hennes ögon jättestora. Oftast upplever jag henne som att hon tvingar sig själv att vara vaken, för ögonen rullar ibland runt och hon lixom ser ut att vilja somna om. Snacka om att ta det lungt.
Lave är i en stor förändringsperiod. Det är uppenbart. Jag tror den största förändringen ändå sker i honom. Han är riktigt 'olydig' och riktigt 'duktig' mellan varven. Igår hade han tagit ut cykeln, och ingen hjälm. Så jag ropade till honom "Du får komma in med cykeln, den kan vi använda i sommar". Men Lave stack bara, cyklade iväg över gården. Hånflinande skitunge tänkte jag. Kastade på mig skorna och sprang ut på gården och hämtade honom sen fick han gå in. Kände mig ondskefull, men det var nödvändigt för att han skulle kunna lugna ner sig tror jag. Sen blev kvällen rättså bra. Vi får brottas och göra saker tillsammans så blir det bra.
Nu när jag skriver sitter Mila i babysittern, Lave sitter på golvet framför henne och visar sina bilar och berättar för Mila vad han har för leksaker. Vi ska åka till Enviken snart. Lave säger "Nu vill Mila klä på sig".
Så dags att åka.
Kommentarer
Trackback
