pappakim

Det är dags att återgå till sitt förvärvsarbete. Nu vill jag först bara klargöra att jag verkligen tycker om mitt jobb och att jag dessutom ser att man har tur som ens har ett arbete, ifall att jag skulle gnälla lite nedan.

Det känns mindre konstigt den här gången däremot, men jag har varit hemma snart fyra veckor också, Så det är dags. Sanningen är den att jag börjar längta efter det vanliga igen. Blir lite för lat härhemma, och tappar lixom strukturen.
Struktur är jätteviktigt för mig.

När jag jobbar får jag också en mycket större känsla av att jag klarar mig själv, på nått sätt måste jag hitta tillbaka till den varje gång som jag måste återgå till arbetet. Det tar typ en dag, å det är allltid lika skönt.

Så imorgon ska jag på jobbet, ja alltså,. Det handlar om ett personalmöte, 2 timmar på sin höjd, och efteråt ska jag luncha med kollegorna. Men det är viktigt för mig. Sen har jag pappagrupp imorgon också, efter att jag varit på jobbet. När allt det är avklarat har vi funderingar på att ta oss till Malung. Eller, Vi ska åka till Malung efteråt.


Har jag gjort något meningsfullt utifrån ett föräldraperspektiv den här tiden då? Jag tror att det hra varit bra för Lave, vi har kunnat tampats och kramats å brottats mycket. Mila och jag har tagit den tiden vi fått, jag har t.om tagit lite mindre. Svårt att sitta å bara vänta på att hon ska vakna lixom, så när hon väl vaknar har jag pysslat med annat. Men vi har fått sova lite tillsammans, och pratat lite. Så jag vet vad hon är förännajänta i alla fall.


Kokar mig lite nattkaffe nu, glider ner i soffan. Kollar på nått juste program, sen sova sova!

G'natt!