pappakim

9 av 10 våldshandlingar sker av män. Fast för mig är det inte det starkaste argumentet för att kliva in i den här frågan. Alla måste ta ansvar, men jag tror att det är vi män som kan göra den största förändringen.

I många fall av utsatthet finns det människor i närheten som någonstans innerst inne vet vad som pågår. Det finns en känsla där som säger att någonting är fel. Men det är absolut galet att 'lägga sig i'. Det finns någonstans en osynlig lag i det svenska samhället som säger att man absolut inte ska lägga sig i 'andras problem'. Jag är själv rädd för det. De flesta jag känner är.

Kanske är den största rädslan att ha begått en felbedömning. Men å andra sidan, jag går till mig själv. Ifall grannen skulle fråga mig rakt ut om jag gav min sambo stryk så skulle jag både bli förbannad och uppskatta det. Förbannad för att han ärligt talat trodde en sån sak om mig, men uppskatta att han vågade bry sig.

Det finns också en överhängande "jämställdhets" rädsla i ämnet. Där man istället för att acceptera att det är män som är våldsamma säger att "alla är våldsamma" och att "det finns också kvinnor som misshandlar sina män". Det finns också en hel del män som är rädda för att ta ansvar för våldet just för att dem inte slår. Det är också många som blivit oerhört rädda för de här typen av frågeställningar. Tyvärr fanns det dåligt med förebilder inom feminismen till en början, vilket ledde till ohyggligt låg nivå i den debatten. Men detta är inte den typen av jämnställdhet. Detta är bara fråga om att Vi män som finns här ute i landet. Vi som inte höjer våra nävar mot våra nära och kära. Vi ställer oss upp och säger; Låt bli våra kvinnor och våra barn. Vi är rädda om dem.



Kolla in sakerhetsnalen.se