pappakim

Vet inte om ni hängt med i debatterna om Herr Gårman. Ni vet skylten som visar att det är ett övergångsställe.
Tydligen så finns det en överhängande massa jämställdhetstänkare som menar att en skylt med "Fru Gårman" skulle vara bra för balansen.

Det är en så oerhört frustrerande jakt på tomma saker för att uppnå jämställdhet att jag skulle kunna börja gråta. Det är sorgligt. De riktiga problemen däremot gör vi inte mycket åt. Lönefrågan inom kvinnodominerande yrken. Föräldraledigheten. Kvinnors delaktighet i mansdominerande yrken.
Jag menar det är där det riktiga problemen ligger för att uppnå jämställdhet. Det intressanta är också vilka som verkligen kan göra någonting för att det ska bli bättre. Det är vi. Vi pojkar, Vi män. Var hemma halva tiden med ungarna och föreslå kvinnliga kompetenta medarbetare i era styrelser. Var med och stöd lönefrågorna för de kvinnor som tar hand om våra barn, våra föräldrar och som assisterar på våra ljumskbråcksoperationer.
Där är förändringen.

Men på samma sätt som män motarbetar att detta ska kunna ske motarbetar jämställdhetstänkarna detta genom att med prata om såna absurda saker som Herr Går Man. Jag menar vem i helvete bryr sig. Ärligt talat. Det skulle kunna få vara en transexuell kvinna som rökte pipa om ni frågade mig. Men hakar man upp sig på sånt här så fastnar debatten. Det finns så otroligt många människor som redan förstört den här debatten genom att blanda in sina egna problem i "kvinnofrågorsproblematiken". I början pratade man om att raka benen eller armhålorna, sen började dåliga komiker som Nour El-Refai påstå att folk inte skrattade åt henne för att hon var kvinna. Jag påstår att det var för att hon inte var så rolig. Och nu herr går man.

Jag hoppas verkligen att det blir schysst slut. Jag ska ta mitt ansvar i alla fall.