Barnmisshandeln ökar.

Civilkurage sökes. Människor som ser missförhållanden vet vi redan att finns. Jag är helt säker på att någon av dem som läser detta nu är delvis eller helt medvetna om att det finns missförhållanden i deras närhet.
Hur ska vi få människor att våga kliva fram och säga ifrån?

Det finns inga vinnare i en familj där ungarna får stryk. Verkligen inga vinnare. Den som slår, även om jag inte försöker ge den personen någonslags rätt att göra det, har säkert också ett fruktansvärt dåligt mående. Sambon eller Maken/Makan till den som slår. Det måste vara fruktansvärt att se den man älskar slå den man älskar. Sen slutligen barnen, att bli slagen av de människorna som genom att föda eller ta barnen till världen lovat att alltid skydda dem. Alltid älska dem.

it's our godforsaken right to be loved loved loved loved loved


Att ställa sig vid sidan om en familj där det här sker och mena att man inte har att göra med det är fel. För vi har alla ett ansvar för våra barn, våra kvinnor, och våra medmänniskor, och det är dags att börja ta det ansvaret. Våga vara problematisk. Våga ställa frågor. Våga finnas där. Våga säga ifrån. Våga anmäla.

Istället för att backa ut och undvika - kliva in och blanda sig i. De gånger jag mår dåligt så önskar jag att fler människor vågade kliva in. Vågade blanda sig i. Talade om för mig att jag inte var ensam. Det vore fantastiskt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0