pappakim

Visst gör det ont när knoppar brister
varför skulle annars våren tveka?


Dra åt helvete mina vänner. Vilken fantastisk dag jag har haft idag. Började tidigt vid 07.00. Marit säger "det är nog bäst att du är hemma idag" Jag motsätter mig då värkarna funnits där ett tag. Men halv åtta, just innan jag skulle gå, får marit en värk som sätter fast henne vid köksbordet.
Jag inser fakta.

Vi biter ihop, pratar, packar väska. Lave får reda på att vi ska få bebis idag. Han säger

"åh, då får jag vara hos Nikolina. SOVA ÖVER HOS NIKOLINA"

å det fick han, han är där nu.

Vi åker in till 10.00. Marit ser stenhård ut, ser inte så speciellt tagen ut alls faktiskt. Ni vet när vi kommer sätter de oss i ett vilorum. "Det är lite dåligt med plats idag, verkar vara en riktig födelsedag" Visst säger jag. Tror däremot att det är dags att föda barn snart. Hon ler. Barnmorskan alltså. Hennes leende betyder ungefär "Hur många män tror du inte säger att det är dags snart, det är säkert ett helt dygn kvar" Jag låter mig inte provoceras. Hon säger "Ja, vi kan ju kolla hur öppen du är nu förvisso men annars kan vi ta det lite senare"
Du, Vi gör det nu tycker jag. Säger jag. Hon tittar. 8cm. 80procent. "Ursäkta mig jag ska bara fixa ett rum"
Nån fick åka hem.
De skurade intensivt.

Två timmar senare mötte fostervatten blod och sängen blev färgades rosa i ett "PLASK" och där var hon.
En kort sekund.
Det vackraste världen har sett.


Ärligt talat. Vi måste prata om Marit. För ni vet, när jag träffade Marit visste jag att jag älskade henne. När vi fick Lave förstod jag hur mycket, och nu. Det går inte att beskriva. Om jag säger att hon var jätteduktig tänker ni "Jamen så gulligt". Men ärligt talat. Bedövning? Lustgas på de sista krystvärkarna. Andningen.
Hon var helt fokuserad helatiden. Andningen. Fullt fokus. Hon hade bestämt sig för att föda barn. Jag har aldrig någonsin sett en kvinna kanalisera moder jords krafter på ett sånt sätt som Marit gjorde idag. Snacka om att leva med en fullständigt otrolig kvinna. Så stark. Så oslagbar. Jag var helt lugn, jag visste att det fanns ingen krystvärk eller huvudomfång som skulle stoppa henne. Hon hade bestämt sig.

Barnmorskorna höll med mig. "Ni kanske vill bli stamkunder?" - "Vi återkommer nog, men inte än"

Fantastiskt. Jag har spenderat en dag tillsammans med tre helt otroliga flickor idag.

Mila
Marit
och Nikolina