pappakim

Nu är jag upprörd igen. Jag hade lovat mig själv att inte välja att bli upprörd utan bara glädjas, men via ett föräldraforum finner jag otaliga "Tack Anna Wahlgren, du har räddat mitt liv" kommentarer, angående hennes bok att "Sova hela natten".

AnnaWahlgren menar att genom att ta upp sina barn som är ledsna och ska sova så bekräftar man deras rädsla istället för att hjälpa dem att sova. Hennes skuff-och-buff metod för att få barnen att sova har ni säkert hört eller läst eller t.om sett?
Lägg ungarna på magen och skuff/putta på dem så de kan slappna av och sova - MED AKTIVERAT ANDNINGSLARM
Barnet ska finna den trygga sömnen i sig själv - och inte i relation till de vuxnas närvaro.


Jag blir så ledsen att jag förintas litegrand innuti. Att vara småbarnsförälder är jobbigt mellan varven, tidvis t.om så jobbigt att man havererar mer eller mindre. Men jag tror det är så det är. Att då försöka göra de små bebisarna, de nyfödda så självständiga att det underlättar tror jag verkligen inte att är en lösning. Jag tror att fysisk närhet från vuxen är en nödvändighet för att utveckla sig själv som människa och person. Jag tror också att vi ska fortsätta ha fysisk närhet resten av livet, och att vara beroende av fysisk närhet är inget nederlag utan snarare en mänsklig ton, vi behöver varandra!

Varför ska man inte vänja sig med att ha nära och sunda relationer till vuxna och barn redan från start. Det handlar inte om att barnen ska sova i föräldrarnas säng i flera år, eller att de aldrig ska skaffa ett eget rum. Det handlar bara om att känslomässigt förbereda barnen för både att sova i egen säng och livet. Det måste finnas människor runt ikring våra barn som kommer att dyka upp och finnas där om vi behöver dem. Det måste inte vara så att vi klarar oss själva. Det är tamejfan våran skyldighet som människor och föräldrar att se till att barnen har närhet och trygghet, och att de som vuxna tar hjälp av sina medmänniskor så att de bibehåller det sociala nätverk som de behöver.

Att plocka upp ett barn som gråter handlar om bekräftelse. "Jag hör dig, Jag ser dig, Du existerar, och när Du gråter så kommer jag till dig. För du är viktig"

Skuffar eller Buffar ni mina ungar, när ni är barnvakter till dem, eller när ni är dagisfröknar till dem eller när ni är sjuksköterskor eller doktorer till dem, då kommer jag att skuffa och buffa er också. Bara så ni vet!