pappakim

Första natten hemma. Mila vaknade 2 gånger men sov i övrigt bra. Jag har fått den gudomliga förmågan att stänga av ifall jag inte behövs, så Marit fick återberätta det för mig. Jag låg brevid Mila. Hon är så otroligt go. Jag har kommit fram till att det här med delfin-cd's för avslappning är överskattat. När man har en bebis brevid sig på sisådär 3-4 dagar gammal som snuttar på fingrarna, suckar och gnyr lite dåochdå. Då är det lätt att somna,  Jag lovar!

Fast den här gången var jag mer orolig över att rulla över henne. Mer orolig än när jag låg brevid Lave alltså. Fast jag låg brevid henne ändå. Jag har ju bestämt mig för att tro att jag inte kommer rulla över mina barn. Såså blev det.

Lave är så duktig, han kommer att bli världens bästa storebror. Han övar förfullt. När han höll henne på BB så gnydde Mila lite. Då sa Lave; "Du behöver inte vara ledsen, storebror är här"






Igår när vi kom hem parkerade jag bilen utanförhuset. Sen slog vädret om och bilen var helt igenfryst när jag kom ut på kvällen. Jag fick bara upp förardörren. Så vi fick starta bilen och gå in igen, vänta på att den skulle tina upp. Vi gick ut efter en 10-15minuter men den hade fortfarande inte tinat upp. Sanningen var den att jag glömt att låsa upp bilen, som jag insåg efter ett par minuters slitande och skuffande på dörrarna. Jag är nog väldigt under påverkan av alla lugnhetshormonsutsöndringar. Det torde stämma, för jag är på många sätt en jättebaby.