vafan

Lave står ovanför toaletten och spyr, fast det kommer ingenting. Så det gör bara ont.
Vid 03:40 inatt var det fulla sängen. Alltså det är helt underbart med ungar men när uppkast ligger överallt, även på barnens händer, och man ska bära ner från en taksäng. Det doftar av den fantastiska galla-doften. Då kan man åtminstone för ett par sekunder fundera över vad man gett sig in på.

Fast nu har det gett sig lite. Min förkylning också lite bättre. Jag börjar bli lite frustrerad över alla dessa sjukdomar vi haft på slutet. Jag menar sjukdom brukar ju vara en indikation på att någonting är fel. Eller på ohälsa överhuvudtaget. Men det är inte så nu. Jag tränar och mår bra. Lave har det bra på dagis. Vi har det bra hemma. Vi kanske bara ska uppgradera vårat immunförsvar, kan ju vara så.

Skulle vara intressant att veta hur mycket baciller man blir utsatt för om man kollar på alla barn jag träffar i samband med mitt jobb, alla barn Lave träffar i samband med Dagis och deras kompisar. Sen alla barn Marit och Mila träffar. Bacillhärd! Ja nåväl. Antar att med nytt jobb och nytt dagis får man vänja in sig med alla sjukdomarna innan man klarar av att tanka dem.

Lillgubben ligger på soffan nu. Hoppas han kan vila lite. Fan det här suger.
Det är dop på söndag också. Då MÅSTE vi vara friska.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0