Psykisk sjukdom
Läser återigen Wendela i Aftonbladet. Det är en berättelse om fadern som förlorar sin dotter i en psykisk sjukdom. Han beskriver själv att som från ingenstans så 'försvinner' dottern in i en psykos. Blir manisk och sen inlåst på ett hem.
Hon hade inte visat några tecken på psykisk sjukdom eller liknande tidigare i sitt liv.
Jag har mött många psykiskt sjuka i mina arbeten. På behandlingshem, på boenden. Människor som också insjuknat under sina tidiga tonår.
Det intressanta är att alla har samma sak gemensamt. Alltså alla. Deras uppväxt har varit otroligt trasslig.
Men många som har sjuka barn eller sjuka släktingar vill få det att låta som att de här sjukdomarna kommer som en blixt från klar himmel. Jag tror många blir livrädda att förlora sina egna barn, eller sina egna släktingar i psykisk sjukdom. Att de ska vakna en morgon och sen har allting förändras. Jag tror inte att det är så.
Jag tror att det finns en genetisk bit i detta - men att det bara innebär att man föds med en viss svaghet, inte att man automatiskt blir sjuk eller att man en dag bara försvinner in i en psykos. Har man det OK som liten och inte växer upp under tuffa förhållanden så tror jag att man klarar sig även om man har den genetiska biten. På samma sätt tror jag att om man _inte_ har den genetiska biten så blir man sjuk om livet är nog hårt.
Jag skriver inte det här inlägget för att vi ska börja beskylla varandra för andras sjukdom, utan snarare för att vi ska fortsätta att göra det bra för våra barn. Inte tro att det är som magsjuka,att har man otur så blir man kräksjuk. Utan förstå hur otroligt stor miljöpåverkan är i de här typen av sjukdomar, och att aldrig sluta göra vårt bästa för att ge barnen en trygg uppväxt.
Kim
Hon hade inte visat några tecken på psykisk sjukdom eller liknande tidigare i sitt liv.
Jag har mött många psykiskt sjuka i mina arbeten. På behandlingshem, på boenden. Människor som också insjuknat under sina tidiga tonår.
Det intressanta är att alla har samma sak gemensamt. Alltså alla. Deras uppväxt har varit otroligt trasslig.
Men många som har sjuka barn eller sjuka släktingar vill få det att låta som att de här sjukdomarna kommer som en blixt från klar himmel. Jag tror många blir livrädda att förlora sina egna barn, eller sina egna släktingar i psykisk sjukdom. Att de ska vakna en morgon och sen har allting förändras. Jag tror inte att det är så.
Jag tror att det finns en genetisk bit i detta - men att det bara innebär att man föds med en viss svaghet, inte att man automatiskt blir sjuk eller att man en dag bara försvinner in i en psykos. Har man det OK som liten och inte växer upp under tuffa förhållanden så tror jag att man klarar sig även om man har den genetiska biten. På samma sätt tror jag att om man _inte_ har den genetiska biten så blir man sjuk om livet är nog hårt.
Jag skriver inte det här inlägget för att vi ska börja beskylla varandra för andras sjukdom, utan snarare för att vi ska fortsätta att göra det bra för våra barn. Inte tro att det är som magsjuka,att har man otur så blir man kräksjuk. Utan förstå hur otroligt stor miljöpåverkan är i de här typen av sjukdomar, och att aldrig sluta göra vårt bästa för att ge barnen en trygg uppväxt.
Kim
Kommentarer
Postat av: Marie
Självklart! Vi kämpar på!
Fint skrivet. Och sant. Tror jag.
Postat av: Malin Levin
Jag har haft precis samma tankar om det där fallet som du, hur kan man ha missat så totalt allt som påverkar en person att bli så sjuk? Jag hade en första tanke när boken kom om det var så illa som att han försökte dölja sin egen del i hennes psykos. Det låter kanske hårt men det gör mig illa att se, att det låter som om det inte finns en omvärld som påverkar de som blir psykiskt sjuka. Genetik i all ära, för det tror jag på med men något som gör att individen påverkas hårt utifrån tror jag måste finnas med också. Inte heller jag har mött någon med psykiska problem utan att det funnis en trasslig bakgrund...
Trackback
