pappakim

Brorsan är officiellt tvåbarnspappa nu. För två dagar sen föddes en Sven som vi var och snabbt hälsade på igår. Jag har varit sjuk så jag höll mig på långt avstånd, ungefär så långt avstånd som den vanliga mannen håller sig en nyfödd. Ungefär 6 meter, och om ungen dessutom ger ifrån sig ljud kan man backa undan 2meter extra, och blir situationen sådan att man kanske kan bli tvungen att hålla bebisen så gäller det att ha minst tre kvinnoförnedrande skämt på lager och åtminstonde en längre historia om senaste gången man var ute på krogen. Det skrämmer undan dom här påtvingande mammorna som vill att man ska hålla bebin.

Det är så roligt med nyfödda och förlossningar. Stämningen inne på BB är fantastisk på något vis, lugnet och visdomen som finns i väggarna är makabert. Det är många, liksom jag, som blir alldeles utmattad av att bara gå in på avdelningen.
Vi pratade lite om det, jag fick ett fint ord på hormonutströmingen som kvinnorna har under amning, ni vet det som påverkar andra varelser att känna sig lugna och trygga. Patt-dimman.

Innan vi åkte ifrån BB sa jag till min brors kvinna att jag "det där var väl inte så farligt" och det är så intressant det som händer med kvinnorna när man påstår att förlossningar är enkla. Jag menar innerst inne förstår jag att det måste vara fruktansvärt, och jag skulle säkerligen inte ens klara av det. Men har ni sett vad som händer med det kvinnliga släktet när man påstår att en förlossning inte är någon särskild match? Haha, jag tycker att det är fantastiskt roligt. Varenda flicka, tjej, kvinna, kärring som hör det uttalandet blir sjötokig. Det är som att det finns en stolthet i att det gör ont och att det är det sista som vi kan ta ifrån kvinnorna, smärtan och rädslan inför förlossningen.
Den ska vara kvar där. Det har den alltid varit.

Nu är jag farbror åt två ungar, morbror åt tre, och har snart två egna. Fan va häftigt!