Sex och samvete
Under helgen hade jag en konversation med en kvinna gällande vilka ämnen som borde vara lämpliga att ta upp i mina föräldragrupper. Som de flesta av er vet har jag pappagrupper för blivande förstagångsföräldrar på landstinget och det är ett tema som engagerar många!
Den här kvinnan jag pratade med ville gärna att männen skulle förstå förändringen som blev efter en graviditet, och också fördjupa kunskapen om hur kvinnor förändras emisionellt och sexuellt efteråt. Jag berättade att det är ett av ämnena som jag tar upp.
Hon sa, jag vet inte om hon var allvarlig men, att "Det finns de par som inte haft sex 2-3 år efter sitt första barn, det är nog viktigt att man berättar om det för papporna". Jag stirrade på henne.
Nu vet jag inte om hon riktigt menade det hon sa, låt oss släppa det och konstatera att hon faktiskt pratade för många kvinnor där ute. Det finns kvinnor som tycker att jag borde införstå männen med att det kan komma att bli sexlöst i 2-3 år framöver.
Jag kan ärligt säga att det aldrig skulle falla mig in. Har man inte fått en tid på samtalsmottagningen efter att så lång tid passerar så hoppas jag att man kan hitta deras boende på blocket. Ärligt talat.
Vi pratar mycket om könsroller i samhället, och denna är den mest intressanta av dom alla. "Kom ihåg att era kvinnor kan bli elaka, det är hormoner och kan pågå länge, det är ingenting att oroa sig för, det är normalt"
Jag undrar när rektorn på gymnasieskolan ska komma ner och informera alla i åk8-9 om hur "pojkarna kan bli tafsiga och aggressiva under tonåren, det är hormoner och det är ingenting att oroa sig för, det är normalt"
Det finns någonstans en abnorm acceptans för gravida kvinnor. Det är toppen. Men acceptancen ligger inte på arbetsmarknadsnivå. Där sparkar man en tös som snart ska gå på mammaledighet, eller suckar när hon behöver vila ett par minuter mitt på dagen. Men när kvinnorna kommer hem, då har dom rätt att vara i det närmaste elaka.
Jag menar borde vi inte uppmuntra varandra att istället vara snälla mot varandra. Jag tänker att man kan få en viss förståelse för att under en förlossning eller graviditet eller amning så är man under hormonpåverkan. Punkt. Ingenting annat. Inte att man ska tolererera dålig attityd eller taskig kommunication, varför ska man någonsin acceptera det?
Varför ska tjejerna i korridoren acceptera att killarna, bara för att dom är under hormonpåverkan, tafsar och beter sig?
Jag vill prata mer om sexet också. Saken är den att det är en naturlig den i processen att det sexuella förändras för par som får sitt första barn. För det första kanske man aldrig får vara riktigt i fred. Och för det andra kan det vara svårt att vara spontan då man har en liten knodd, men här igen har man nästan från början sagt att "det kommer inte att bli mer sex"
"kvinnorna kommer att vara torra som fnöske och ha otroligt mycket viktigare saker att tänka på"
Sen ska man gå in i den absolut vidrigaste delen av könsrollerna där mannen ska dra skämt om hur lite han får ligga och kvinnan ska sucka över hur mycket han vill ligga. Herrejesus jag tror jag spyr.
Det är precis samma sak för vissa med mat och graviditet. När man får reda på att man är i fjärde veckan så trycker man i sig åtta kexchoklad och myser ur sig "jag äter för två du vet" sen att sanningen är den att ingen ens borde äta en endaste kexchoklad det hör inte dit. Nu ska jag tamejfan äta igen allting som jag blivit missunnad förut, sura ikapp alla gånger där det funnits läge att vara riktigt grinig och jag ska sexvägra tills väggarna i sovrummet faller ihop. FÖR DET HAR JAG RÄTT TILL.
Jag har kanske haft tur. Vi har inte haft den typen av mentalitet hemma hos oss (hade vi haft det hade jag nog troligen aldrig någonsin mer haft sex efter den här bloggen, och det hade det ju inte varit värt?). Men dom människorna som har det måste ha det fruktansvärt jobbigt.
Jag tycker vi ska vända på det istället. Bättre att försöka hitta anledningar till att förstå varandra bättre och vara schysstare mot varandra, När man sen står där med en 3 och ett halvt kilos bebis får man hoppas att man håller ihop. Teamar upp.
För tiden som kommer blir tuff - men om man är två är det lugnt. Då fixar man det.
Kim
Den här kvinnan jag pratade med ville gärna att männen skulle förstå förändringen som blev efter en graviditet, och också fördjupa kunskapen om hur kvinnor förändras emisionellt och sexuellt efteråt. Jag berättade att det är ett av ämnena som jag tar upp.
Hon sa, jag vet inte om hon var allvarlig men, att "Det finns de par som inte haft sex 2-3 år efter sitt första barn, det är nog viktigt att man berättar om det för papporna". Jag stirrade på henne.
Nu vet jag inte om hon riktigt menade det hon sa, låt oss släppa det och konstatera att hon faktiskt pratade för många kvinnor där ute. Det finns kvinnor som tycker att jag borde införstå männen med att det kan komma att bli sexlöst i 2-3 år framöver.
Jag kan ärligt säga att det aldrig skulle falla mig in. Har man inte fått en tid på samtalsmottagningen efter att så lång tid passerar så hoppas jag att man kan hitta deras boende på blocket. Ärligt talat.
Vi pratar mycket om könsroller i samhället, och denna är den mest intressanta av dom alla. "Kom ihåg att era kvinnor kan bli elaka, det är hormoner och kan pågå länge, det är ingenting att oroa sig för, det är normalt"
Jag undrar när rektorn på gymnasieskolan ska komma ner och informera alla i åk8-9 om hur "pojkarna kan bli tafsiga och aggressiva under tonåren, det är hormoner och det är ingenting att oroa sig för, det är normalt"
Det finns någonstans en abnorm acceptans för gravida kvinnor. Det är toppen. Men acceptancen ligger inte på arbetsmarknadsnivå. Där sparkar man en tös som snart ska gå på mammaledighet, eller suckar när hon behöver vila ett par minuter mitt på dagen. Men när kvinnorna kommer hem, då har dom rätt att vara i det närmaste elaka.
Jag menar borde vi inte uppmuntra varandra att istället vara snälla mot varandra. Jag tänker att man kan få en viss förståelse för att under en förlossning eller graviditet eller amning så är man under hormonpåverkan. Punkt. Ingenting annat. Inte att man ska tolererera dålig attityd eller taskig kommunication, varför ska man någonsin acceptera det?
Varför ska tjejerna i korridoren acceptera att killarna, bara för att dom är under hormonpåverkan, tafsar och beter sig?
Jag vill prata mer om sexet också. Saken är den att det är en naturlig den i processen att det sexuella förändras för par som får sitt första barn. För det första kanske man aldrig får vara riktigt i fred. Och för det andra kan det vara svårt att vara spontan då man har en liten knodd, men här igen har man nästan från början sagt att "det kommer inte att bli mer sex"
"kvinnorna kommer att vara torra som fnöske och ha otroligt mycket viktigare saker att tänka på"
Sen ska man gå in i den absolut vidrigaste delen av könsrollerna där mannen ska dra skämt om hur lite han får ligga och kvinnan ska sucka över hur mycket han vill ligga. Herrejesus jag tror jag spyr.
Det är precis samma sak för vissa med mat och graviditet. När man får reda på att man är i fjärde veckan så trycker man i sig åtta kexchoklad och myser ur sig "jag äter för två du vet" sen att sanningen är den att ingen ens borde äta en endaste kexchoklad det hör inte dit. Nu ska jag tamejfan äta igen allting som jag blivit missunnad förut, sura ikapp alla gånger där det funnits läge att vara riktigt grinig och jag ska sexvägra tills väggarna i sovrummet faller ihop. FÖR DET HAR JAG RÄTT TILL.
Jag har kanske haft tur. Vi har inte haft den typen av mentalitet hemma hos oss (hade vi haft det hade jag nog troligen aldrig någonsin mer haft sex efter den här bloggen, och det hade det ju inte varit värt?). Men dom människorna som har det måste ha det fruktansvärt jobbigt.
Jag tycker vi ska vända på det istället. Bättre att försöka hitta anledningar till att förstå varandra bättre och vara schysstare mot varandra, När man sen står där med en 3 och ett halvt kilos bebis får man hoppas att man håller ihop. Teamar upp.
För tiden som kommer blir tuff - men om man är två är det lugnt. Då fixar man det.
Kim
Kommentarer
Postat av: Kerstin Bergin
Fan va bra du skriver Kim! Vi tycker rätt lika du å ja! Bra initiativ å börja skriva, du som har så många bra tankar.
Postat av: Sambon
He he..Ja du har så rätt, om allt de här stämde in på oss skulle jag sexvägra i 2-3 år... nä fy så hemskt.
Mycket ansvar ligger hos männen till de gravida kvinnorna att inte tillåta all surighet och elaka hormoner. Hade jag fått vara sur och och elak under mina graviditeter kan du skriva upp att jag skulle va de. Men jag får inte och då är de enkelt... låt bli. Och de här gäller ju inte bara under graviditeter utan under hela livet med vem man än lever med. Tillåt inte någon att sura! Grina eller var förbannad men sura inte. Ingen mår bra av att vara sur, tro mig jag vet vad jag talar om ;-)
Trackback
