pappakim

Jag googlar den amerikanska drömmen, the American Dream. Och wikipeda ger mig följande svar

"Den amerikanska drömmen, engelska: The American Dream, är en term som syftar på föreställningen att alla medborgare och invånare i USA kan bli framgångsrika inom något, oavsett samhällsklass. Begreppets betydelser har dock ändrats något och kan nu betyda olika för olika personer, vissa menar att de kan tjäna mer pengar än i sina tidigare länder, andra förknippar det med utbildningsmöjligheterna för barn. Andra menar möjligheten att vara en medborgare/invånare utan begränsningar som samhällsklass, ras eller etniskt ursprung."

Jag satte mig och funderade på vad den svenska drömmen skulle innebära i såna fall.
"Den Svenska drömmen, engelska: The Swedish Dream, är en term som syftar på vanföreställningen att alla medborgare och invånare i Sverige kan bli framgångsrika..." osv Nej men ärligt talat, Vad är det egentligen vi svenskar drömmer om?
Frågar man en äldre medborgare kanske det är hälsan, att barnbarnen kommer och hälsar på ibland och att inte teven ska bli digitaliserad. Frågar man en förälder kanske det är barnens hälsa och att man får åka på den där ålandskryssningen. Yngre människor som önskar att alla pälsföretag stängdes ner eller att dom ska bli arton någongång. Eller att den vegitariska burgaren på McDonalds skulle vara lika god som den med kött, eller kanske att om man säger någonting smart så ska man inte dömmas för att man är kvinna. Eller att man vore man.

Jag vet inte, så jag ställde frågan till mig själv. Vad är min dröm?
Engång i tiden låg jag helt fastfrusen på min säng i min hemby, då drömde jag om att kunna kliva upp och möta världen.
Engång i tiden stog jag på en bussperrong livrädd, då drömde jag om att lyckas med resan.
Engång i tiden träffade jag en en skrattsmittande krushårig brunett på Komvux, då drömde jag om att få ta bjuda med henne hem.
Engång i tiden satt jag med kräkor över mig på BB och tittade på hur Komvuxkvinnan tryckte ut min son, då drömde jag om att han skulle vara frisk.
Engång i tiden gick jag en tvåårig utbildning till behandlingsassistent, då drömde jag om att jag skulle få jobb.
Engång i tiden bodde jag i en lägenhet med en fantastisk familj, då drömde jag i smyg om att få flytta till ett hus.

Många av drömmarna är ren tur att dom slog in, vissa utav dom kanske jag kunnat klara mig utan. Jag skulle verkligen inte vilja det men, kanske hade en annan kvinna och ett annat hus eller en annan vuxenutbildning inte förstört mig. Men det hade förståss gjort mig till en annan människa än den jag är idag.
Men den viktigaste drömmen var självklart att jag skulle kunna resa mig upp och möta världen. Ungefär som den äldre mannens önska om Hälsa, önskan om att få vara den man är. Önskan om att få möta världen som den Kim jag är, det måste vara den största drömmen.
Jag tänker att oavsett hur samhället ser ut, vilka människor jag möter, vart jag bor och hur jag jobbar, så i slutändan har jag bara mig själv. Det är utifrån mig själv som jag kan leva, inte utifrån någonting annat. Så kanske är det så, trots vad vi tror eller tänker. Att den svenska drömmen är att få vara sig själv, och då inte bara för korta stunder, utan nästan jämt?

Jag tänker på möjligheten att utifrån sig själv utvecklas och leva i det liv som man själv väljer, å då menar jag inte utbildningsnivåer eller vilka resmål man ska hitta till innan man dör, inte heller vilket arbete man har eller hur ekonomin ser ut. Jag menar hur det känns när man just precis vaknar på morgonen, tittar upp och lixom man får ett par minuters eftertanke.
Är det lätt att andas?

För mig är det lätt att andas, åtminstonde idag!

Tack för ordet.
Kim







[Två foton, Två sidor, En man]