Börja blogga?
Ska starta alltihoppa med att förklara vem jag är. Kim heter jag ju, Pappakim är ett epitet som jag får använda ofta. Jag jobbar med pappagrupper inom landstinget i Falun, Den andra ungen tittar snart ut, så Pappakim fick det bli. I övrigt jobbar jag som behandlingsassistent i Borlänge, har ett hus som jag nyss skaffat mig som jag pysslar mycket med, och en fantastisk sambo som heter Marit!
Vi har just flyttat hit till huset, det är grejer över golven hela tiden. I samma veva som vi städat ihop allting och tycker det är fint så ska något nytt göras. Blev nästan klar med ett av rummen uppe här om dagen, idag ligger hela badrummets innehåll på golvet där. Eftersom den möbeln som var på badrummet inte var schysst, jag håller förvisso med om det men endå, Det blir så mycket som man vill göra om och som gör att allting annat blir smutsigt och stökigt! Nu ska vi focusera på toaletten uppe iaf!
Grannkvinnan kom just förbi, hon är energi-experten i vårat område så vi kan få perfekt användning av vårat fjärrvärmevatten.
Kommer låta detta bli mitt första inlägg. Ska focusera mer nästa gång
Kim
Fin blogg!
Nu så, äntligen lite koll, har lagt till dig på favvos..
Hej - har läst Dina inlägg - det är väl så de kallas - är absolut ingen bloggare själv. Avundas lite dem som "törs".
Jag tycker det mesta Du skriver är bra och intressant. Lite svårt ibland att avgöra om Du raljerar eller är allvarlig.
Av egen erfarenhet vet jag att Du gör ett KANON-jobb som pappagruppsledare - fler som Du önskar jag det fanns!!! Barn behöver pappor - manliga förebilder - mänskliga förebilder. Mammor har försprång i mångt och mycket. Men varför tar inte pappor för sig mer då? Och faktiskt - till slut tror jag det är för sent. Barn blir ungdomar blir vuxna - de tröttnar på att vänta. Liksom mammor tröttnar på att vänta på pappor som aldrig är där. Jag tänkte häromdagen - om jag dör nu, då vet inte min familj var de ska hitta julgrejorna, eller sommarshortsen, eller klo-klipparen, eller barnas gamla skolgrejor.... Fast å andra sidan kanske det inte är så viktigt om jag är död. De kanske inte vill fira jul då. Äsch. Det var bara nåt jag tänkte. Det är lätt att bli bitter. Jag är inte det, för jag vill inte. Men man kan bli om man har den läggningen. Vi har alla fria val. Vi kan välja att vara aktiva föräldrar, närvarande föräldrar. Eller inte. Man kan bara förändra sig själv.
Fortsätt Kim!!! Heja.
God Jul också.
